Låt oss vara ärliga — Sverige idag är inte det Sverige som våra föräldrar eller mor- och farföräldrar kände. Landet håller på att förändras framför våra ögon. Och en av de största anledningarna? Vi har fjättrat oss vid internationella organisationer som Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna (ECHR), som binder våra händer, skyddar personer som inte borde vara här, och tvingar oss att följa regler som inte är vettiga för en suverän nation.
Frågan vi alla borde ställa oss nu är: Borde Sverige lämna ECHR innan det är för sent?
ECHR, skapat efter andra världskriget med goda avsikter, har förvandlats till en överstatlig maskin som inte längre skyddar frihet — utan förstör nationell suveränitet.
Här är några av de regler och skyldigheter Sverige tvingas följa under ECHR:
Och vi får inte glömma Europadomstolen själv — som upprepade gånger har dömt mot Sverige när vi försökt skärpa migrationspolitiken eller utvisa farliga individer.
Kulturellt: Sveriges nationella identitet urholkas. De kärnvärden som en gång definierade vårt land — rättvisa, sekularism, jämställdhet och social tillit — försvagas. Multikulturalismen, som en gång såldes som en berikning, har i praktiken lett till splittring och ökade spänningar.
Demografiskt: Sveriges befolkning förändras snabbt. Kedjemigration, höga födelsetal i migrantgrupper och oförmåga att kontrollera inflödet förändrar stad och landsbygd över hela landet.
Etiskt: Balansen mellan rättigheter och ansvar har kollapsat. Laglydiga svenskar ser på när våldsverkare och extremister skyddas av rättssystemet. Brottsoffer hamnar i skymundan, medan de som utnyttjar systemet får full juridisk uppbackning.
Det som de flesta inte inser är att Europakonventionen (ECHR) inte bara begränsar Sverige efter att lagar har antagits — den styr hur lagarna skrivs från början.
Sveriges lagstiftare måste utforma varje lag om migration, asyl, utvisning och välfärd med frågan “Kommer detta att klara ECHR:s granskning?” i bakhuvudet. Målet är inte alltid att lösa Sveriges problem, utan att undvika stämningar, sanktioner och dåliga domar från internationella domstolar.I stället för att skriva lagar baserat på:
Tvingas lagstiftare forma lagar som:
Kort sagt: Sverige skriver inte sina egna lagar fritt. Vi skriver lagar för att tillfredsställa internationella domare — för att hålla oss ur trubbel snarare än att lösa verkliga problem.
ECHR:s inblandning betyder att Sverige:
Detta är inte demokrati. Det är inte suveränitet. Det är juridiska handfängsel, insvepta i begreppet “mänskliga rättigheter”, medan Sveriges egna medborgare lämnas att ta konsekvenserna.
Om Sverige lämnade ECHR skulle vi kunna:
Men låt oss vara realistiska: våra politiska ledare är paralyserade av rädsla. De fruktar att kallas “främlingsfientliga” mer än de fruktar Sveriges förfall. De böjer sig för EU, FN och utländska medier — medan vanliga svenskar får betala priset.
Per juni 2025 är varje punkt som nämns här fortfarande aktuell:
Fakta är tydliga — och de har inte förändrats.
Så här är frågan varje tänkande svensk måste ställa sig:
Är vi villiga att fortsätta offra vår kultur, vår demografi och våra etiska normer — bara för att tillfredsställa avlägsna internationella domstolar och organisationer som inte har någon lojalitet mot Sverige?
Eller är det äntligen dags att säga: Nog är nog — och lämna ECHR för att försvara vår framtid?