Låt oss vara ärliga: Sverige föder inte tillräckligt många barn för att kunna upprätthålla sig självt. Varken känslomässigt, socialt – och definitivt inte ekonomiskt.
År 2024 sjönk vår fertilitet till 1,43 barn per kvinna – det lägsta i svensk historia sedan mätningarna började. För att en befolkning ska vara självförsörjande utan invandring krävs 2,1 barn per kvinna. Det är inget godtyckligt tal – det är gränsen för överlevnad. Du ersätter dig själv, din partner, och täcker för dem som aldrig får barn. Under den gränsen krymper befolkningen – långsamt men säkert.
Det här är ingen moralisk debatt. Det här handlar om nationell matematik.
Och här kommer den sanning som de flesta inte vågar säga högt: utan förändring binder vi oss till ett system av ständigt demografiskt låntagande – vi förlitar oss på invandring för att fylla skolor, betala pensioner och hålla samhället igång. Det kan fungera som en tillfällig lösning. Men priset blir vår egen kultur, sammanhållning och framtid.
Så ställ dig själv frågan:
Är du beredd att göra det som krävs för att trygga Sveriges framtid – utan att ständigt förlita dig på massinvandring?
Om svaret är ja – då är det dags att tala klarspråk. Vad som behöver göras. Vilka förändringar som krävs. Och ja – vilka ekonomiska uppoffringar som är nödvändiga.
Att trygga Sveriges framtid utan massinvandring kräver en grundläggande omprioritering av nationens fokus.
Vi måste börja med att belöna och stötta beslutet att bilda familj:
Utan detta är allt annat bara prat – och prat räddar inga civilisationer.
Idag spenderar Sverige miljardbelopp på integrationsprogram, tolkstöd, parallella institutioner och stöd till grupper som ofta bidrar väldigt lite tillbaka till samhället.
Dessa pengar måste omfördelas.
Om vi riktar resurserna till svenska medborgare och långvariga invånare som är beredda att bygga familj och investera i landets framtid, kan vi finansiera verkligt hållbara lösningar – utan att behöva höja skatten för arbetande hushåll.
Välfärdsstaten kan inte vara en evig bankomat för livsstilar som inte ger något tillbaka. De som bidrar genom arbete, familjebildning och social stabilitet måste prioriteras. De som inte gör det kan inte längre få obegränsade resurser på nationens bekostnad.Det handlar inte om grymhet. Det handlar om rättvisa – och om överlevnad.
Vi föreslår införandet av ett fåtal riktade skatter:
Det handlar inte om att straffa framgång. Det handlar om att trygga ett lands framtid.
Varje barn som föds i en stabil, arbetande familj är en framtida skattebetalare – någon som kommer bära upp pensionerna för morgondagens äldre.Utan investering i barnafödande idag kommer pensionssystemet obönhörligen kollapsa. Ju tidigare vi agerar, desto tryggare blir framtiden – för alla.
Utöver de åtgärder vi redan föreslagit, vill vi presentera ett initiativ som ytterligare skulle kunna förstärka Sveriges demografiska framtid:
Om vi verkligen värdesätter vårt arv – då är det dags att visa det i praktiken.
Vi föreslår det svenska familjearvsbonuset – en direkt, årlig ekonomisk belöning till familjer som har byggt sina liv här över generationer och som investerar i Sveriges framtid genom att uppfostra tre eller fler barn. Det handlar om att hedra dem som burit landet framåt – årtionde efter årtionde.
Denna politik hyllar svenska medborgares rötter, stöder traditionella hushåll, och skickar ett tydligt budskap:
Sverige är redo att bevara sin unika identitet – och belöna dem som i generation efter generation byggt upp den.
Valet är vårt. Vill vi att Sverige ska blomstra, måste vi börja stötta dem som alltid trott på dess framtid – och som är villiga att bygga den. Barn för barn. Generation för generation.
Det här är inte oprövad mark. Andra nationer har ställts inför samma hot – och vissa har agerat:
Slutsatsen är tydlig: vi vet redan vad som fungerar – och vad som inte gör det. Frågan är om vi har viljan att agera.
Låt oss inte vara naiva.
Du kan inte vända ett demografiskt sammanbrott utan att satsa pengar, förändra system och ta obekväma beslut. Du måste välja:
Om vi inte är beredda att förändra hur budgeten används, var pengarna går, och vem som faktiskt får ta del av dem – då är vi inte heller seriösa i vårt prat om att "rädda Sverige".
Det här handlar inte längre om ideologi. Det handlar inte om höger eller vänster.
Det handlar om en enkel, brutal fråga:
Vill du att Sverige ska existera om 100 år – som en självständig, självförsörjande nation, byggd av sina egna medborgare, för sina egna medborgare?
Om svaret är ja – då är det dags att agera som om det verkligen betyder något.Vi måste sluta låtsas att någon annan kommer att rädda oss.
För om vi inte bygger nästa generation svenskar själva – då kommer någon annan att bestämma vad nästa generation av Sverige blir.