04 May
04May

Låt oss vara ärliga: Sverige föder inte tillräckligt många barn för att kunna upprätthålla sig självt. Varken känslomässigt, socialt – och definitivt inte ekonomiskt.

År 2024 sjönk vår fertilitet till 1,43 barn per kvinna – det lägsta i svensk historia sedan mätningarna började. För att en befolkning ska vara självförsörjande utan invandring krävs 2,1 barn per kvinna. Det är inget godtyckligt tal – det är gränsen för överlevnad. Du ersätter dig själv, din partner, och täcker för dem som aldrig får barn. Under den gränsen krymper befolkningen – långsamt men säkert.

Det här är ingen moralisk debatt. Det här handlar om nationell matematik.

Och här kommer den sanning som de flesta inte vågar säga högt: utan förändring binder vi oss till ett system av ständigt demografiskt låntagande – vi förlitar oss på invandring för att fylla skolor, betala pensioner och hålla samhället igång. Det kan fungera som en tillfällig lösning. Men priset blir vår egen kultur, sammanhållning och framtid.

Så ställ dig själv frågan:

Är du beredd att göra det som krävs för att trygga Sveriges framtid – utan att ständigt förlita dig på massinvandring?

Om svaret är ja – då är det dags att tala klarspråk. Vad som behöver göras. Vilka förändringar som krävs. Och ja – vilka ekonomiska uppoffringar som är nödvändiga.


I. Vad som måste göras

Att trygga Sveriges framtid utan massinvandring kräver en grundläggande omprioritering av nationens fokus.

Vi måste börja med att belöna och stötta beslutet att bilda familj:

  • Skatteavdrag och livslånga undantag: Svenska medborgare som uppfostrar flera barn ska belönas med verkliga skattelättnader – inte symboliska belopp. Mödrar som föder och uppfostrar fyra eller fler barn bör ges fullständig inkomstskattebefrielse.
  • Incitament för äktenskap och barnafödande: Att gifta sig och skaffa barn måste bli ekonomiskt fördelaktigt. Vi behöver bidrag för unga par som gifter sig, skuldavskrivning efter andra barnet, samt bonusar för tredje och fjärde barnet.
  • Stöd till hemmaföräldrar: Staten måste erkänna att barnuppfostran är minst lika viktig som lönearbete. Direkt ersättning ska erbjudas till dem som väljer att vara hemma under barnens tidiga år.
  • Kulturella och utbildningsmässiga satsningar: Statliga kampanjer måste lyfta fram äktenskap, familj och nationellt arv som något värdefullt. Skolan bör undervisa om vikten av familjebildning, fertilitet och de långsiktiga konsekvenserna av ett minskat födelsetal.
  • Återuppbygga sociala normer: Vi måste sluta finansiera ideologier och plattformar som förhärligar barnlöshet, hedonism och kulturell upplösning. Vill vi ha fler familjer, måste vi börja hylla familjen.

Utan detta är allt annat bara prat – och prat räddar inga civilisationer.


II. Vem ska betala för det här?

1. Omfördela befintliga välfärdsmedel

Idag spenderar Sverige miljardbelopp på integrationsprogram, tolkstöd, parallella institutioner och stöd till grupper som ofta bidrar väldigt lite tillbaka till samhället.

Dessa pengar måste omfördelas.

Om vi riktar resurserna till svenska medborgare och långvariga invånare som är beredda att bygga familj och investera i landets framtid, kan vi finansiera verkligt hållbara lösningar – utan att behöva höja skatten för arbetande hushåll.

2. Avsluta subventioner till icke-produktivt beroende

Välfärdsstaten kan inte vara en evig bankomat för livsstilar som inte ger något tillbaka. De som bidrar genom arbete, familjebildning och social stabilitet måste prioriteras. De som inte gör det kan inte längre få obegränsade resurser på nationens bekostnad.Det handlar inte om grymhet. Det handlar om rättvisa – och om överlevnad.

3. Strategiska skatter för framtidssäkring

Vi föreslår införandet av ett fåtal riktade skatter:

  • Digitala osundhetsskatter på plattformar som tjänar pengar på social nedbrytning – såsom OnlyFans, nätkasinon och liknande.
  • Lyxkonsumtionsskatt på onödiga varor som inte är samhällsbärande.
  • Arvsreform – större arv ska bidra måttligt till en familjetillväxtfond, som säkerställer att rikedom över generationer också stärker barnafödandet.

Det handlar inte om att straffa framgång. Det handlar om att trygga ett lands framtid.

4. Stabilisering av pensionssystemet

Varje barn som föds i en stabil, arbetande familj är en framtida skattebetalare – någon som kommer bära upp pensionerna för morgondagens äldre.Utan investering i barnafödande idag kommer pensionssystemet obönhörligen kollapsa. Ju tidigare vi agerar, desto tryggare blir framtiden – för alla.


III. Det svenska familjearvsbonuset: Belöna generationers lojalitet

Utöver de åtgärder vi redan föreslagit, vill vi presentera ett initiativ som ytterligare skulle kunna förstärka Sveriges demografiska framtid:

Om vi verkligen värdesätter vårt arv – då är det dags att visa det i praktiken.

Vi föreslår det svenska familjearvsbonuset – en direkt, årlig ekonomisk belöning till familjer som har byggt sina liv här över generationer och som investerar i Sveriges framtid genom att uppfostra tre eller fler barn. Det handlar om att hedra dem som burit landet framåt – årtionde efter årtionde.

Så här fungerar det:

  • Familjer där båda föräldrarna (eller vårdnadshavarna) samt minst en uppsättning mor- eller farföräldrar är födda i Sverige, och som uppfostrar tre eller fler barn, får en årlig skattefri bonus per barn tills barnet fyller 18 år.
  • Bonusen ökar för varje ytterligare barn som föds efter det andra.
  • Medlen kan användas till utbildning, boende eller för att stärka hushållets ekonomi.

Denna politik hyllar svenska medborgares rötter, stöder traditionella hushåll, och skickar ett tydligt budskap:

Sverige är redo att bevara sin unika identitet – och belöna dem som i generation efter generation byggt upp den.

Valet är vårt. Vill vi att Sverige ska blomstra, måste vi börja stötta dem som alltid trott på dess framtid – och som är villiga att bygga den. Barn för barn. Generation för generation.


IV. Bevis på att detta fungerar: Titta på andra länder

Det här är inte oprövad mark. Andra nationer har ställts inför samma hot – och vissa har agerat:

  • Frankrike: Trots moderna utmaningar har Frankrike lyckats hålla sin fertilitet kring 1,8 barn per kvinna, mycket tack vare generösa familjepolitiska åtgärder. Dit räknas skattefördelar, barnbidrag och statligt subventionerad barnomsorg. Deras system belönar äktenskap, barnafödande och arbetande familjer – utan att offra sin nationella identitet.
  • Ungern: Genom modiga åtgärder som skattebefrielse för stora familjer, äktenskapslån till unga par och direkta bidrag kopplade till barnafödande, har Ungern höjt sin fertilitet från 1,23 år 2011 till 1,58 år 2021 – på mindre än ett decennium.
  • Japan och Sydkorea: Dessa nationer visar vad som händer när man reagerar för sent. Båda har nu fullständigt kollapsande födelsetal (Japan på 1,3, Sydkorea på 0,72) – trots att de försöker kasta pengar på problemet. Utan kulturell förändring räcker inte ekonomiska incitament.

Slutsatsen är tydlig: vi vet redan vad som fungerar – och vad som inte gör det. Frågan är om vi har viljan att agera.


V. Är du beredd att göra dessa uppoffringar?

Låt oss inte vara naiva.

Du kan inte vända ett demografiskt sammanbrott utan att satsa pengar, förändra system och ta obekväma beslut. Du måste välja:

  • Är vi beredda att skära i meningslösa sociala program för att i stället satsa på barnfamiljer?
  • Är vi redo att beskatta den destruktiva kulturen för att investera i våra barns framtid?
  • Har vi det politiska modet att belöna stabila, traditionella hushåll?
  • Är vi villiga att prioritera svenska medborgare som tror på detta lands framtid, framför kortsiktig bekvämlighet?

Om vi inte är beredda att förändra hur budgeten används, var pengarna går, och vem som faktiskt får ta del av dem – då är vi inte heller seriösa i vårt prat om att "rädda Sverige".


VI. Den slutliga frågan

Det här handlar inte längre om ideologi. Det handlar inte om höger eller vänster.

Det handlar om en enkel, brutal fråga:

Vill du att Sverige ska existera om 100 år – som en självständig, självförsörjande nation, byggd av sina egna medborgare, för sina egna medborgare?

Om svaret är ja – då är det dags att agera som om det verkligen betyder något.Vi måste sluta låtsas att någon annan kommer att rädda oss.

För om vi inte bygger nästa generation svenskar själva – då kommer någon annan att bestämma vad nästa generation av Sverige blir.



Comments
* E-postadressen kommer inte att publiceras på webbplatsen.