Agendan som gömmer sig i öppen dager: ”Mäns våld mot kvinnor” som statlig dogm

Jag såg nyligen ett inlägg på X som fick mig att stanna upp:

"I Sverige hade detta bokförts på kontot ’mäns våld mot kvinnor’. Allt våld i nära relation går under den rubriken, tydligen. Även om ett lesbiskt par råkar i handgemäng."

Och det fick oss att fundera.

Inlägget var en kommentar till en video som nyligen cirkulerat där Frankrikes president Emmanuel Macron tycks få en lätt knuff eller dask i ansiktet av sin fru, Brigitte Macron, i samband med att de steg av ett flygplan i Hanoi, Vietnam. Händelsen filmades av Associated Press och bekräftades som äkta efter att den först avfärdats som möjlig desinformation. Macron själv kommenterade det hela som ett "lekfullt ögonblick" mellan honom och hans fru, och uppmanade allmänheten att inte övertolka det. Många som sett videon håller dock inte med – kroppsspråket var enligt vissa snarare stelt än kärleksfullt. Men här i Sverige? Tja, hade det hänt här – och rollerna varit omvända – hade det bokförts som ett fall av ”mäns våld mot kvinnor”. På riktigt.

Välkommen till Sverige, där statens könsideologi styr statistik, lagstiftning och socialt arbete.

Vad handlar det här egentligen om?

Begreppet ”mäns våld mot kvinnor” är inte längre bara en beskrivning av ett samhällsproblem. Det har förvandlats till en ideologisk doktrin. Det är en etikett som används av kommuner, myndigheter och till och med polisen – oavsett vem som faktiskt slår vem.

Tänk efter:

• Två kvinnor i en relation, där våld förekommer?
• En mamma som misshandlar sina barn?
• En kvinna som slår sin man?
  Allt detta kan – beroende på hur kommunen valt att redovisa sin verksamhet – slussas in under "mäns våld mot kvinnor", eftersom det är så riktlinjerna ser ut. Det här handlar inte om fakta. Det handlar om att upprätthålla en berättelse.

Ideologi före ärlighet

Regeringens nationella strategi för 2017–2026 är tydlig: ”mäns våld mot kvinnor” ska vara ramverket för allt arbete mot våld i nära relationer. Även när det nämns att andra former av våld också ska inkluderas, så är det ändå alltid den manliga förövaren och den kvinnliga offret som står i centrum.

Kommuner som Eskilstuna, Stenungsund och Gnesta har rättat sig helt efter den statliga linjen. Deras handlingsplaner mot våld i nära relationer bär alla samma rubrik. Andra typer av våld – samkönade relationer, kvinnors våld mot män – omnämns knappt eller nämns i en bisats.

Resultatet? En politisk konsekvensanalys, inte en verklighetsförankrad.

Det här är inte jämställdhet – det är könspolitik

Hos Tillsammans för Sverige anser vi att våld i nära relationer ska bekämpas – allt våld, utan ideologiska skygglappar. En man som slår sin partner är en förövare. En kvinna som gör samma sak är också en förövare. Punkt.Men som det ser ut idag, styrs resurser, skyddsinsatser och offentliga kampanjer inte efter vem som är mest utsatt – utan efter vem som passar in i narrativet.

Det leder till:

• Att manliga offer osynliggörs.
• Att kvinnliga förövare slinker under radarn.
• Att våld i samkönade relationer förminskas.
  Och i slutändan: att människor tappar förtroendet för våra institutioner.

Den byråkratiska farsen

Om två kvinnor bråkar och det registreras som "mäns våld mot kvinnor" bara för att budgeten är uppbyggd så – då har vi inte längre socialpolitik, utan ideologisk bokföring.

Det är inte bara ett byråkratiskt problem. Det påverkar forskningen, snedvrider statistik och underblåser en samhällsbild där manlighet = våld och kvinnlighet = oskuld. Sådana förenklingar hjälper ingen. De fördummar debatten och försvårar verkliga lösningar.

Vår hållning

Tillsammans för Sverige kräver ett slut på könsideologisk styrning av svensk välfärdspolitik. Vi står för:

• En könsneutral redovisning av våld i nära relationer.
• Lika stöd för alla offer, oavsett kön eller sexuell läggning.
• Fördelning av offentliga medel efter behov och risk, inte genusdogmer.
• Ett ärligt samtalsklimat där vi inte demoniserar män eller barnförklarar kvinnor.

Vi accepterar inte lagstiftning eller förvaltning som bygger på politisk ideologi i stället för sanningsenlig analys. Sverige måste tillbaka till verklighetsbaserad politik.

Så nästa gång du hör en politiker säga att de “bekämpar mäns våld mot kvinnor” – ställ frågan:

Gäller det också kvinnan som slår sin flickvän?

Om inte – vad är det egentligen vi bekämpar?

Sluta låtsas. Börja tänka.

Tillsammans för Sverige. Alltid för sanningen.