I en ny opinionsmätning genomförd av Sentio lyckades Alternativ för Sverige (AfS) samla ihop en ökning från 0 % till 0,8 % i stöd. Deras partiledare, Gustav Kasselstrand, skyndade sig att framställa denna lilla uppgång som ett stort tecken på växande momentum, och skyllde på att Tidöavtalet misslyckats med att leverera ett så kallat "paradigmskifte". Kasselstrand påminde dessutom stolt om att AfS var det näst största partiet utanför riksdagen, med totalt cirka 17 000 röster i både riksdagsvalet 2022 och EU-valet 2024. Knappast en revolution – men när man inte har något verkligt att erbjuda, klamrar man sig fast vid vilka siffror man kan hitta.
Låt oss vara tydliga: Tillsammans för Sverige kritiserar inte AfS för deras siffror. Vi har själva precis påbörjat vår resa framåt, och varje seriös rörelse börjar med en idé, ett sinne och en vilja att växa. Vi bedömer inte värdet efter opinionssiffror i detta skede. Vår kritik riktar sig enbart mot AfS:s ideologi, inte mot storleken på deras stöd.
Men bakom slagorden och det högljudda skådespelet måste vi ställa oss frågan: Vad står AfS egentligen för?
På Tillsammans för Sverige ser vi AfS:s lilla uppgång för vad den är: ett sista desperat försök att återuppliva extremism, rasism och etnonationalism – ideologier som hör hemma på ett museum, inte i en modern demokrati.
Ärligt talat: det här är inte 1940-talet. Den här typen av retorik hör hemma på historiens skräphög, tillsammans med svartvita TV-apparater, ransoneringskort och andra förlegade reliker som ingen saknar.
AfS:s etniska fixering: Ett svek mot verklig konservatism
Till skillnad från ansvarsfulla konservativa partier som kämpar för starka gränser, kulturell sammanhållning och rättsstatens principer, driver AfS en farlig berättelse: att svensk identitet måste bestämmas av blod och härkomst, inte av delade värderingar, lojalitet eller samhällsbidrag.
Detta är inte konservatism. Det är bakåtsträvande tribalism.
Den verkliga faran med AfS ligger inte alltid i uppenbara, direkta uttalanden. Istället döljer de sitt etnonationalistiska budskap i kodat och indirekt språkbruk.
Även om AfS inte öppet använder rasistisk eller biologisk terminologi i sina officiella dokument, genomsyras deras grundbudskap av etnisk nationalism, som kommuniceras genom eufemismer och vaga formuleringar. Oberoende analyser (t.ex. Expo, RationalWiki) bekräftar att deras kommunikation är utformad för att signalera extremism utan att bryta mot lagar om hets mot folkgrupp.
Bevis på deras verkliga agenda finns direkt på deras hemsida:
Dessutom framställer AfS Sveriges problem nästan uteslutande i termer av invandring och kulturell förändring. Deras tal om att skydda "den svenska nationen" och försvara "det svenska folkets intressen" är avsiktligt vagt, men budskapet är tydligt: Svenskhet, i deras ögon, är en etnisk egenskap. De motsätter sig alla integrationspolitiker och avvisar möjligheten att invandrare skulle kunna bli en del av det svenska samhället genom värderingar och lojalitet – vilket ytterligare bevisar att det är etnicitet, inte kultur eller beteende, som definierar deras vision.
Deras språkbruk, med uttryck som "nationell gemenskap", "kulturell sammanhållning" och "att ta tillbaka kontrollen över vårt öde", är klassiska eufemismer inom extremhögerns etnonationalistiska retorik. Denna strategi är inte slumpmässig: den är avsedd att göra extrema åsikter mer acceptabla för allmänheten och samtidigt radikalisera debatten genom ironi, memes och subtila signalord.
Dessa två exempel – kravet på etnisk "återställning" genom återvandring och deras rasligt exkluderande vision av "äkta demokrati" – avslöjar AfS:s verkliga natur: en extremiströrelse som maskerar sig i noggrant valda ord för att dölja samma gamla gift i ny förpackning.
Deras agenda är en förolämpning mot det demokratiska, rättssäkra Sverige som generationer har byggt – och ett farligt spel med vår nations framtid. Vi har sett vad som händer när politiken blir en fråga om ras och blod istället för principer. Det leder inte till förnyelse; det leder till förfall.
Kasselstrands eviga klagande på Tidöavtalet säger allt. AfS har aldrig varit ute efter reformer eller ansvarsfullt styre. De har letat efter en ursäkt att driva igenom etnisk splittring under täckmantel av "patriotism".
Ett starkt Sverige kräver ansvarsfullt ledarskap – inte fanatism
När Sveriges politiska landskap förändras – med Socialdemokraternas fortsatta vänsterliberala förskjutning, samtidigt som Moderaterna och Sverigedemokraterna går sina egna respektive vägar – försöker AfS framställa sig som det "rena" alternativet. Men deras fantasi om ett etniskt homogent Sverige är varken rent eller patriotiskt. Det är en farlig relik som de flesta svenskar redan har tagit avstånd från – och med rätta.
På Tillsammans för Sverige kämpar vi för ett Sverige baserat på lojalitet, ansvar och kulturell integritet, inte på hudfärg eller släktträd. Vårt Sverige är starkt tack vare våra värderingar – inte på grund av genetiska tester.
En sista varning: Låt er inte luras av högljudda extremister
Radikaler älskar att hävda att de är de enda som har modet att agera. Men högljuddhet är inte ledarskap.
Extremism har alltid misslyckats, var och när det än har prövats.
Låt oss inte vara den generation som glömmer varför.
Sveriges framtid tillhör dem som kan försvara vårt land med styrka, visdom och enighet – inte med rasistiska slagord och återuppvärmd 1900-talsretorik.
Tillsammans för Sverige står för ett stolt, fritt och demokratiskt Sverige – utan de misslyckade ideologiernas bagage som försöker krypa tillbaka från historiens skräphög.
Låt oss kalla en spade för en spade: vi vet exakt vilka de är. Bara för att de inte marscherar runt i jackboots eller rakar huvudet betyder det inte att någon är lurad.