13 May
13May

Detta gästinlägg återspeglar åsikterna hos den oberoende konservativa skribenten J. Strand. Vi anser att ärlig dialog inom den konservativa rörelsen är avgörande — även när det innebär att konfrontera obekväma sanningar.

Gästinlägg av J. Strand, Stockholm

Något farligt håller på att hända inom delar av den svenska konservativa rörelsen: en känslostyrd och okritisk omfamning av Donald Trumps andra presidentperiod. Medieplattformar som Riks har visserligen bidragit till den nationella debatten i viktiga frågor, men deras blinda lojalitet gentemot Trump vittnar om en växande förvirring mellan populism och principfast konservatism.

Detta inlägg är inte ett angrepp på Trump, och det är inte ett försvar av vänstern. Det är ett väckelserop till svenska konservativa: om vi offrar våra värderingar för att dyrka en person, då har vi redan förlorat det som gör oss till konservativa.

Detta skrivs inte av en liberal, globalist eller mittenpolitiker. Det skrivs av en övertygad konservativ – en som tror på starka gränser, nationell suveränitet, ekonomiskt självbestämmande och en liten stat. Men konservatism utan ansvarstagande är inte längre konservatism – det är något helt annat.

När Handlingar Krockar med Principer

Sedan Trump återvände till Vita huset i januari 2025 har han tagit beslut som direkt strider mot konservativa kärnvärden:

  • Nepotism & Vänskapskorruption: Jared Kushner har återigen ett informellt inflytande i Vita huset. Ivanka Trump, trots att hon inte har någon officiell roll, uppges bidra bakom kulisserna (Reuters, jan 2025). Även Stephen Miller och andra gamla lojalister är tillbaka, trots tidigare kontroverser. Det här är inte meritokrati – det är favorisering.
  • Personlig Vinst: I april tog Trump emot ett specialanpassat Boeing 747-8 från Qatars kungahus som ersättning för Air Force One (Financial Times). Kritiker menar att detta bryter mot den amerikanska konstitutionens Emoluments-klausul. Oavsett juridiken är det en tydlig etisk gråzon – och den är medvetet suddig.
  • Försvagning av antikorruptionslagar: I februari undertecknade Trump ett dekret som pausade tillämpningen av Foreign Corrupt Practices Act i 180 dagar (Skadden). Justitiedepartementet lade dessutom ner Kleptocracy Asset Recovery Initiative (DLA Piper). Det här är inte tolkningar – det är fakta.
  • Attacker mot rättsväsendet: Trump har krävt att domare som dömt emot honom ska avsättas och kallat dem “folkets fiender” på Truth Social (Wikipedia – andra Trump-administrationen). En konservativ som respekterar rättsstatens principer kan inte försvara detta.

Det här är inte smart taktik – det är destruktivt.

Riks: Från Granskning till Idolbygge

Riks har gjort ett viktigt arbete i frågor som EU:s maktutökning och migrationspolitik. Men deras bevakning av Trump är rent ut sagt ansvarslös.

I stället för kritisk journalistik får vi hyllningar utan minsta ifrågasättande. Inget djup, inga nyanser, ingen ansvarsskyldighet. När Riks vidareför Trumps uttalanden utan att granska sanningshalten, skapas en falsk likhet mellan konservatism och blind lojalitet.

Detta är inte konservativ media. Det är personkult i propagandaförpackning.

Tidslinje: Trumps löften 2025 vs. verkligheten

  • 20 januari – Svors in. Lovade att “avsluta kriget i Ukraina första dagen.”
  • 25 januari – Startar “Operation Cost Cut” för att bekämpa inflationen “inom några veckor.”
  • 7 februari – Pausar tillämpningen av antikorruptionslagen FCPA i 180 dagar.
  • 15 februari – Utlovar största deportationsoperationen i USA:s historia.
  • 5 mars – Kriget i Ukraina fortsätter; amerikansk inblandning ökar.
  • 1 april – Tar emot lyxjet från Qatar.
  • 14 april – Rådgivare påstår att ett hemligt eldupphör förhandlats; förnekas av Ukraina och NATO.
  • 5 maj – Deportationslagstiftning fastnar; ICE:s verksamhet oförändrad.
  • 10 maj – Inflationen kvar på 4,5 %; mat- och bränslepriser stiger.

Slutsats: De flesta stora vallöften är fortfarande ouppfyllda.

Lögn–Ursäkt–Försvar-cykeln

Trumps kampanjretorik var djärv:

“Priserna kommer att falla snabbt.”
“Vi ska deportera miljoner omedelbart.”
“Träsket ska dräneras en gång för alla.”
“Jag avslutar kriget på dag ett.”

Fem månader in har inget av detta skett. Det är verkligheten. Ändå försöker hans närmaste rådgivare sälja in misslyckandet som framgång:

  • Nationella säkerhetsrådgivaren påstod att ett “hemligt eldupphör” nåtts – omedelbart förnekat av Ukraina (Daily Beast).
  • Presschefen Elise Farrow visade gamla inflationsgrafer för att påstå att matpriserna sjunker. April månads siffror visade dock en ökning på 0,6 % (CBS News).

Basens reaktion? Applåder.

Detta är inte politik – det är en personkult där sanning är utbytbar och lojalitet helig. Det påminner om hur Orbán, Fico och Putin agerat – där makt inte vilar på argument, utan på blind underkastelse.

Som den konservative skribenten Jonah Goldberg en gång skrev:

“Om lojaliteten till en man väger tyngre än lojaliteten till principer, då är du inte längre konservativ – du är en följare.”

Konservatism Måste Stå För Något

Om konservatismen ska betyda något måste den stå på fasta principer:

  • Rättsstat – inte makt genom dekret
  • Meritokrati – inte jobb till kompisar
  • Sanning – inte bekväm fiktion
  • Institutionell integritet – inte statens politiska vapenisering
  • Nationell självständighet – inte utländskt inflytande i ledningen

Ronald Reagan sade en gång: “Lita på – men kontrollera.”

En sann konservativ ställer krav – även på sina egna.

“Men Han Är ju Inte Biden…”

Vi vet redan vilka bortförklaringar som kommer:

“Han är åtminstone inte Biden.”
“Han kämpar mot globalismen.”
“Han utmanar wokevänstern.”
“Du hjälper bara vänstern.”

Låt oss vara tydliga:

Detta handlar inte om att försvara vänstern. Det handlar om att försvara konservatismen.

En man som ljuger, berikar sig själv, river ned institutioner och attackerar domstolar är ingen konservativ hjälte. Han är en varningssignal.

Om det enda sättet att bekämpa vänstern är att förkasta våra egna värderingar, då har vi redan förlorat.

Men Vad är Alternativet?

Vissa frågar: “Vad är alternativet?” Svaret är enkelt – men inte bekvämt: kräv mer.

Konservatismen måste lyfta fram ledare som både är starka och moraliskt rakryggade – som kämpar utan att förnedra, som reformerar utan att korrumpera. Om det handlar om en DeSantis, en Meloni eller någon ännu okänd spelar mindre roll. Det viktiga är att de bygger på principer – inte på personlighet, ilska eller revanschlystnad.

Slutsats: Personkult Är Ingen Ideologi

Trump har gett energi åt konservativa – men också splittrat dem. Han har utmanat globalismen – men samtidigt underminerat den egna nationens integritet. Han säger sig bekämpa korruption – men omger sig med den.

Vi, som svenska konservativa, måste fatta ett beslut:

Ska vi stå upp för sanning – eller följa blint?

Låt oss inte byta ut vår moraliska kompass mot en röd keps.

Konservatism måste handla om dygd, återhållsamhet och ansvar – inte om spektakel, ilska och kändisdyrkan.

OBS: Denna kritik är inte ett stöd för liberal politik eller globalism. Det är ett internt upprop – för bara ett rent hus kan stå stadigt.

Läs även:

“Konservativa som Stödjer Putin? Låt oss Tänka Om.”

Comments
* E-postadressen kommer inte att publiceras på webbplatsen.