Vi frågade nyligen: Har du någonsin funderat på vart Sverige är på väg om det rödgröna blockets ideologi fortsätter att forma landet? Men för att förstå svaret behöver vi inte längre spekulera. Framtiden är redan här — om än i små, fortfarande hanterbara portioner.
Så hur skulle Sverige faktiskt se ut om vi fortsätter på denna väg i ytterligare fem, tio eller femtio år?
Skolan kommer att fortsätta förfalla. Meritokrati och kunskap ersätts av identitetspolitik och känslobaserade läror. Fakta blir relativt. Elever lär sig inte längre vad de ska tänka, utan hur de ska känna rätt. Patriotism, historia och tradition avfärdas som förlegade begrepp. Resultatet? En generation utan rötter, utan stolthet, utan förmåga till kritiskt tänkande.
Ekonomin kommer fortsätta att kvävas under skatter, regleringar och ”klimatåtgärder” som straffar småföretag och industri. Energipriserna kommer fortsätta stiga i takt med att kärnkraften avvecklas och ersätts av dyra och ineffektiva alternativ. Sverige kommer gå från innovationsnation till ekonomisk bakgård — ett land där företag inte längre startas utan flyttas utomlands.
Rättsväsendet kommer bli ännu mer tandlöst. Istället för att skydda laglydiga medborgare kommer rättssystemet vara upptaget med att försvara brottslingars ”rättigheter” och ”utsatthet”. Polisens händer binds av politiska riktlinjer och brottsoffer lämnas att klara sig själva. Kriminella nätverk kommer fortsätta växa i styrka medan staten ser på — oförmögen eller ovillig att agera.
Kulturen kommer fortsätta urvattnas. Svensk tradition, språk och identitet kommer framställas som något pinsamt eller till och med farligt. De som försvarar svensk kultur kommer stämplas som intoleranta. Istället kommer en gränslös, rotlös världsmedborgaridentitet att uppmuntras — där ingen tillhör något och ingen egentligen bryr sig.
Migrationen kommer fortsätta i samma takt. Inte för att hjälpa dem som flyr från förföljelse, utan för att förändra samhällets demografiska sammansättning. Integration kommer inte att ske — och är heller inte tänkt att ske. Multikulturalismens ideal kräver att parallellsamhällen växer fram och att det svenska samhället anpassar sig efter dem, inte tvärtom.
Som en del av denna demografiska förändring kommer politisk islam att få allt starkare fäste. Moskéer kommer expandera, islamiska organisationer kommer vinna politiskt inflytande och shariakompatibla normer kommer att sippra in i det offentliga livet — först diskret, sedan öppet. Krav på religiösa undantag i lagstiftning, utbildning och samhällsliv kommer att öka. Det som börjar som ”anpassning” kommer utvecklas till islamisering: områden där svensk lag blir sekundär och islamiska värderingar styr vardagen. Kritik kommer att stämplas som ”islamofobi” och debatten kommer att tystas i toleransens namn.
Yttrandefriheten kommer sakta men säkert att strypas. Det som idag är ”känsligt” att säga kommer imorgon att vara olagligt. Opinionsbildare, journalister och vanliga medborgare som uttrycker kritik mot utvecklingen kommer stämplas som hatbrottslingar. Självcensuren kommer bli norm.
Sverige som idé — ett land med en egen kultur, historia och ett eget folk — kommer till slut vara borta. Det som återstår är en anonym plats på kartan. Ett territorium utan själ, utan historia, utan framtid.