Den nyliberala ekonomin i Sverige: En stor illusion som kostar oss allt

I Sverige värderar vi sunt förnuft, tradition och att dra lärdom av verkligheten – inte av akademiska fantasier. Men när det gäller vår nationella ekonomiska politik har vi tillåtit oss att styras inte av erfarenhet eller beprövade resultat, utan av en misslyckad ideologi som kallas nyliberalism. Det är dags att säga som det är: detta är inte vetenskap – det är en troslära, och en djupt bristfällig sådan.

Många tror fortfarande att Sverige följer den traditionella “socialdemokratiska modellen”. Men i verkligheten har vårt land, under de senaste 30 åren, smugit in i ett nyliberalt experiment – ett som hotar vår nationella sammanhållning, sociala stabilitet och det moraliska kontraktet mellan staten och folket.

Sedan början av 1990-talet har vi sett:

• Privatisering av grundläggande välfärdstjänster, från äldreomsorg till skola.
• Avregleringar av marknader, som tidigare styrdes av det allmänna intresset.
• En strikt och nästan religiös tro på budgetöverskott, även när det sker på bekostnad av investeringar i vårt eget folk.

Detta är inte klassisk liberalism, som respekterade dygd, samhällsansvar och nationellt självbestämmande. Det här är nyliberalism: en kall och extrem ideologi som dyrkar marknaden och underminerar det svenska samhällsbygget – ordning, tillit och ansvar.

Men vad är nyliberalism egentligen? För att förstå det måste vi titta på dess rötter i den så kallade neoklassiska ekonomin, en teori som började dominera universitet och beslutsfattare under 1900-talet. Neoklassiska ekonomer ville göra ekonomi till en “hård vetenskap”, som fysik, och reducerade därför människan till siffror och diagram. Deras modeller bygger på bisarra antaganden: att människor alltid är rationella, att vi alltid agerar i vårt eget intresse, att marknader är perfekta och att alla beslut sker med fullständig information.

Har du någonsin haft svårt att välja? Gjort ett misstag? Fattat ett beslut i osäkerhet? Då har du just bevisat att neoklassisk ekonomi inte fungerar i verkligheten.

Trots detta är det just dessa idéer som ligger till grund för den nyliberala politiken vi ser idag – inte bara i teorin, utan i hur dina barns skolor styrs, hur vården finansieras och hur våra äldre tas om hand.

Nyliberalismen tog dessa redan orimliga idéer och förvandlade dem till politisk dogm. Den hävdar att marknaden ska styra allt. Att staten ska dra sig tillbaka. Att individen ensam är ansvarig för vård, utbildning, pensioner och trygghet. Om du faller mellan stolarna är det ditt eget fel – inte systemets.

Och tyvärr har Sverige anammat denna ideologi i tron att det skulle innebära “modernisering”.Vad har vi fått i gengäld?

• Ett splittrat skolsystem, där vinster går före elevernas bästa.
• Ett vårdkaos, där privata aktörer väljer patienter och lämnar resten till köer.
• Skyhöga bostadspriser, som låser ute unga och barnfamiljer.
• En känsla av att staten inte längre står på medborgarnas sida.

Låt oss vara tydliga: detta är inte framsteg. Det är ett svek mot den svenska modellen – den modell som byggde vårt land på balans, ansvar och gemensam välfärd. Nyliberalismen är oordning i reformens namn.

Och när ekonomin svajar – vilket den nu gör – är nyliberalismens svar alltid detsamma: penningpolitik. Höj räntan. Stryp penningmängden. Skydda kronan till varje pris – även om det betyder att svenska familjer, företag och arbetare får betala notan. I denna syn på världen är pengar viktigare än människor, och marknaden ses som självläkande – trots att vi vet, av erfarenhet, att den ofta gör raka motsatsen utan styrning.

Här ser vi faran med att behandla en ideologi som om den vore en naturlag.

Vi såg samma tendenser i USA under Donald Trump, där avregleringar och nedmontering av myndigheter blev politikens kärna. Trots retoriken om att “utmana eliten” var verktygen fortfarande nyliberala: mindre stat, mer makt till storföretagen, och marknaden som allenarådande. Den oreda och ineffektivitet som följde bör vara en varning för oss här i Sverige: följer vi samma väg får vi samma problem.

Men vi behöver inte gå den vägen. Det finns ett alternativ – ett konservativt alternativ.

Vi i Tillsammans för Sverige vill återställa balansen. Vi är inte emot marknaden – tvärtom. Men vi vet att marknaden är ett verktyg, inte en herre. Den ska tjäna folket – inte styra över det.Därför föreslår vi:

• Skydd för välfärdstjänster som skola, vård och äldreomsorg från vinstintressen och utländska uppköp.
• Målinriktade offentliga investeringar i bostäder, infrastruktur och ny teknik – med svenska familjer och arbetare i centrum.
• Nationell prioritering – svenska medborgare ska aldrig missgynnas i sitt eget land.
• En återgång till långsiktig planering byggd på erfarenhet, fakta och sunda värderingar – inte ideologiska luftslott.

Nyliberalismen har prövats. Resultaten är tydliga. Den har misslyckats – inte bara ekonomiskt, utan också moraliskt och samhälleligt. Den har urholkat tilliten till våra institutioner, ersatt nationell helhet med Excel-ark, och gjort den vanliga svensken till förlorare medan eliten drar vinsten.

Än värre är att den har ensamrätt på tänkandet. Idag uppskattas 90 % av världens ekonomiprofessorer vara nyliberala. Andra perspektiv trängs undan, inte på grund av dåliga idéer – utan för att den akademiska friheten kvävts av dogm.

Det är därför dags att återuppta den öppna debatten inom den svenska konservativa rörelsen.

Vi måste våga ställa frågor:

• Vilken ekonomi tjänar det svenska folket?
• Hur bevarar vi sammanhållning, ansvar och trygghet?
• Hur försvarar vi vår modell – utan att sälja ut den till globalistiska intressen?

Vi i Tillsammans för Sverige är redo att ta den diskussionen. Vi förkastar dogmer och återvänder till det som fungerar: en förankrad, ansvarstagande, svensk konservatism – där staten är partner, marknaden är medel, och folket är målet.

Kejsaren är naken. Nu är det dags att säga det – och att agera.