Tänk dig en framtid där du kan köra bil eller ta ett höghastighetståg direkt från Stockholm till Finland — utan att behöva gå ombord på en färja eller ta den långa vägen norrut genom ändlösa skogar. Istället skulle du kunna färdas över Östersjön via ett ingenjörsmässigt mästerverk: en direkt tunnel- och broförbindelse mellan Sverige, Åland och Finland.
Det här är ingen science fiction. Det är en djärv vision för framtidens skandinaviska infrastruktur, och det är en idé vi borde börja ta på allvar redan idag.
I dagsläget krävs det antingen:
Inget av dessa alternativ erbjuder den snabbhet, pålitlighet och bekvämlighet som modern transport kräver. Skandinavien, med sitt rykte om innovation och världsledande ingenjörskonst, förtjänar bättre.
En direkt tunnel- och broförbindelse kan förändra allt detta. Baserat på dagens djupdata och geografi skulle den mest realistiska startpunkten vara norr om Norrtälje, i Roslagen, vid kusten nära Grisslehamn. Denna plats ligger tillräckligt nära Stockholm för att vara praktisk — cirka 90 km nordost om huvudstaden — och erbjuder gynnsamma havsdjup och närhet till Åland.
Därifrån skulle tunneln och broarna kunna sträcka sig över Ålands skärgård och vidare till finska fastlandet.
Men detta skulle inte bara vara för bilar och lastbilar — det skulle bli en fullständig multimodal transportkorridor, utformad för att inkludera både ett höghastighetståg och en höghastighetsmotorväg. Passagerare och gods skulle kunna färdas med bil, lastbil eller snabbtåg, vilket skulle skapa en komplett transportlösning som förvandlar hela Östersjöregionen.
Och inte vilken motorväg som helst: det skulle vara en ändamålsbyggd höghastighetsmotorväg, inspirerad av det bästa från den tyska Autobahn men med modernaste säkerhetsteknik och framtidssäkrad design. Trafikanter skulle kunna köra i höga hastigheter på ett säkert sätt — inte bara mellan Sverige och Finland utan även vidare mot Estland, och beroende på framtida geopolitisk utveckling, hela vägen till Sankt Petersburg och Moskva, eller söderut genom Baltikum ner till Centraleuropa — på en enda, obruten, högkvalitativ motorvägsförbindelse.
Dagens stora infrastrukturprojekt tänjer redan på gränserna:
Men överfarten från Roslagen till Åland är en unik utmaning: avståndet är cirka 120 km — tre gånger längre än den underjordiska delen av Kanaltunneln. Med dagens teknik för tunnelborrning och brokonstruktioner ligger detta ännu bortom det som är praktiskt genomförbart.
Det är just därför vi måste börja tänka och planera redan nu. Genom att utveckla flytande tunnlar, modulära bro-tunnelhybrider och annan avancerad teknik kan vi göra denna vision möjlig inom de kommande decennierna — och viktigast av allt: skapa en lösning för både höghastighetståg och höghastighetsbiltrafik.
Det är också spännande att Finland redan utreder byggandet av Helsingfors–Tallinn-tunneln — en undervattenstunnel som skulle förbinda Finland direkt med Estland och kapa restiden till bara 20–30 minuter. Om detta projekt blir verklighet kommer det att bli världens längsta undervattenstunnel.
Tänk då på potentialen om vi kopplar samman Sverige och Finland via Åland, och Finland vidare till Estland genom Finska viken. En obruten korridor för höghastighetståg och motorväg från Skandinavien djupt in i Europa.
Och det stannar inte där. Beroende på framtida utveckling skulle denna höghastighetslinje och motorväg kunna fortsätta österut, från Helsingfors till Sankt Petersburg och vidare till Moskva. En obruten land- och järnvägsförbindelse från Stockholm genom Finland och vidare till Ryssland skulle öppna enorma nya marknader, handelsvägar och resealternativ — och omvandla Östersjöregionen till en verklig port mellan Europeiska unionen och Eurasien.Effekterna skulle vara enorma:
Östersjön skulle förvandlas från ett geografiskt hinder till en korridor av möjligheter.
Vi måste också tänka långsiktigt. En dag kommer förhoppningsvis Ryssland inte längre vara en motståndare utan en partner i regional stabilitet. Ett starkt och robust nätverk mellan Skandinavien och Baltikum skulle inte bara stärka västliga band, utan även ge en snabbare, säkrare och effektivare tillgång till och från Ryssland — vilket skulle underlätta handel, turism och kulturellt utbyte i en framtid där relationerna normaliseras.
Konnektivitet skapar stabilitet. Broar bygger fred. Genom att skapa landförbindelser minskar vi isolering, ökar välståndet och stärker diplomatiska och ekonomiska band över gränserna.
Ett järnvägs- och motorvägsnät som spänner över Sverige, Åland, Finland, Estland och vidare till Sankt Petersburg och Moskva skulle inte bara vara en logistisk revolution — utan ett kraftfullt symbolprojekt för enhet och framsteg.
En fast förbindelse mellan Sverige, Åland och Finland — med både höghastighetståg och en specialbyggd höghastighetsmotorväg — skulle skapa enorma ekonomiska möjligheter:
Östersjöregionen skulle kunna bli en avgörande handelsväg mellan Skandinavien och resten av Europa och Eurasien.
En fast förbindelse kan faktiskt bli mer miljövänlig än färjor och traditionell lastbilstransport:
Ur ett säkerhetsperspektiv stärker bättre fysisk konnektivitet möjligheten till snabb militär och civil mobilisering:
I en osäker geopolitisk framtid blir ett välförbundet Skandinavien och Baltikum en stabilare och säkrare region.
Skandinavien har alltid varit en pionjär inom ingenjörskonst — från Öresundsbron till arktiska motorvägar. En fast förbindelse mellan Sverige, Åland och Finland skulle bli ett nytt mästerverk som inspirerar generationer och befäster regionens ledarskap inom ingenjörsinnovation.
Utmaningarna är stora. Men vi måste se dem som möjligheter:
Detta är ett projekt för de kommande 30 till 50 åren. Men visionära idéer kräver tid, mod och ambition.
Stora projekt har stora prislappar, och detta är inget undantag. Baserat på jämförbara projekt kan kostnaden uppgå till 50–80 miljarder euro.
Men:
Med en rimlig avgiftstruktur och stöd från EU:s infrastrukturprogram kan projektet betala sig självt inom 20–30 år.
Det är dags att tänka stort. En fast förbindelse över Östersjön mellan Sverige, Åland och Finland — med både höghastighetståg och en ändamålsbyggd höghastighetsmotorväg — är inte bara en dröm. Det är en nödvändighet för framtidens nordiska samarbete, handel och stabilitet.
Med start från Roslagens kust nära Grisslehamn, vidare över Åland till Finland och därifrån till Estland — och en dag kanske hela vägen till Sankt Petersburg och Moskva — kan detta bli en av Europas största infrastrukturella prestationer.
Detta är inte bara en ekonomisk investering — det är en investering i fred, säkerhet, välstånd och framtida stabilitet.
Det är dags att bygga framtiden — att köra den. Eller åka — i 300 km/h.
Vad tycker du? Är detta ett projekt vi borde satsa på? Kan detta vara den infrastruktur som förbinder Skandinavien, Baltikum och bortom — in i en ny era av tillväxt, enhet och välstånd?