Ett Skifte i Geopolitiken: Vad Händer Egentligen?

Detta är Off-Topic för Oss, Men... 

Har du någonsin funderat på varför Kina ännu inte har attackerat Taiwan? Eller varför USA, från och med februari 2025, har skiftat sitt fokus mot Indo-Stillahavsområdet och i praktiken signalerat att Europa får klara sig självt? Har Amerika svalt Kinas propaganda? Kan det vara så att Kinas verkliga mål inte är Taiwan, utan snarare delar av ryska Sibirien? 

Sibirien: Priset Ingen Pratar Om 

Sibirien är en enorm, resursrik och glesbefolkad region som ligger direkt norr om Kina – ett land som har stor befolkning men ont om naturresurser, och som särskilt saknar många av de råmaterial som Sibirien har i överflöd. Dessutom har stora delar av Sibirien tidigare tillhört Kina innan Ryssland tog dem på 1800-talet. Detta skapar en obekväm dynamik mellan de två så kallade allierade, och de senaste trenderna tyder på att Ryssland är betydligt mer paranoid gentemot Kina än vad många inser. 

För ett land som står inför en demografisk kris och en akut arbetskraftsbrist på grund av kriget i Ukraina, skulle man kunna tro att Ryssland välkomnar kinesisk invandring. I stället har Kreml ökat sin anti-kinesiska retorik, av rädsla för att ett inflöde av kinesiska bosättare gradvis kan underminera rysk kontroll över Sibirien. Denna paranoia är inte ogrundad. Ryssland har historiskt sett blivit förrått av påstådda allierade – mest noterbart under andra världskriget när Nazityskland vände sig mot dem. Idag förbereder sig Ryssland för möjligheten att Kina kan försöka ta land i öst. 

Samtidigt har separatistiska strömningar i Sibirien funnits i åratal. Det finns en växande känsla bland många i regionen att Moskva utnyttjar Sibiriens stora resurser utan att ge något tillbaka. Om Kremls grepp försvagas är det fullt möjligt att vissa grupper i Sibirien kan driva på för större autonomi – eller till och med självständighet – med stöd utifrån. 

Krigsspel och Dolda Rädslor 

Ryssland har genomfört krigsspel som specifikt simulerar ett scenario där de försvagas i väst, vilket tvingar dem att omdirigera militära resurser från Sibirien. Slutsatsen? Under sådana omständigheter skulle Kina kunna invadera och återta vad de ser som sina historiska territorier. Denna rädsla är inte hypotetisk – den håller redan på att förverkligas. Förra året tog Kina tyst kontroll över Bolshoy Ussuriysky-ön, en strategisk punkt vid sammanflödet av stora floder som leder till Stilla havet. Till skillnad från Kinas andra gränstvister, där angränsande länder protesterar högljutt, försökte Ryssland sopa detta under mattan. De motsatte sig inte. I stället tillät de kinesisk utveckling på ön, vilket signalerar en tyst eftergift. 

Detta är betydelsefullt. Den som kontrollerar Bolshoy Ussuriysky-ön kontrollerar tillgången till viktiga transportleder i östra Sibirien. Och, avgörande nog, är denna ö Kinas fotfäste för en mycket större operation. Historiskt sett anser Kina att Yttre Manchuriet – som nu tillhör Ryssland – är stulet land, och det har länge drivit en strategi för att riva upp vad de kallar "förnedringens århundrade". 

Inte minst har Kinas tillvägagångssätt för territoriell expansion varit subtilt men effektivt. De har bemästrat konsten att "skiva salamin" – att ta små, stegvisa åtgärder för att hävda kontroll utan att utlösa ett stort internationellt gensvar. Denna metod har varit tydlig i Sydkinesiska havet, där Kina gradvis har byggt konstgjorda öar och militariserat dem trots internationella protester. Samma metod kan appliceras på Sibirien. 

Är Taiwan en Distraktion? 

Hela världen har varit fixerad vid idén att Kina kommer att invadera Taiwan. Men har du någonsin funderat på varför Kina har varit så öppen med sina avsikter? Om vi ser på Kinas militära filosofi – som har sina rötter i Sun Tzus Krigskonsten – är sådana offentliga krigsplaner helt otypiska. Kinas militära doktrin betonar bedrägeri: "Låt dina planer vara mörka och ogenomträngliga som natten. När du slår till, slå ner som en blixt." Så varför signalerar Kina öppet sina avsikter för Taiwan? Kan det vara så att Taiwan bara är en rökridå, medan det verkliga målet är Sibirien? 

Kinas militära historia är fylld med strategier för att vilseleda motståndare medan man förbereder sig för ett helt annat mål. Klassiska taktiker som att "gömma en dolk bakom ett leende" och "plundra ett brinnande hus" passar perfekt in på Kinas nuvarande beteende gentemot Ryssland. Kina har visserligen gett ett visst stöd till Ryssland i Ukraina, men det har varit begränsat. Peking har vägrat att ge Ryssland den ekonomiska livlina det desperat behöver. Man har vägrat att bygga en gasledning från Ryssland till Kina, köper rysk olja till kraftiga rabatter och spelar rollen som Rysslands enda kvarvarande "vän" – tillräckligt nära för att extrahera fördelar, men inte så nära att de själva dras in i Rysslands problem. 

Västvärlden förväntar sig ett krig om Taiwan. Men tänk om Kinas verkliga drag sker i en annan riktning? Att ta Taiwan skulle utlösa global opposition och ekonomiskt lamslå Kina. Men att återta sibiriska landområden? Det är en helt annan sak. Givet Rysslands försvagade tillstånd och globala impopularitet skulle Kina kunna rama in en sådan invasion som att "rätta till historiska orättvisor." Och efter Rysslands invasion av Ukraina, vem i det internationella samfundet skulle egentligen skynda till Putins försvar? 

Kan Ryssland Förlora Sibirien? 

Ryssland står nu inför ett mardrömsscenario. Det kan förlora Sibirien på tre sätt: 

1. Kinesisk invasion – Om Ryssland försvagas ytterligare kan Kina slå till när Moskva är som mest sårbart.
2. Sibiriska självständighetsrörelser – Det finns en lång historia av separatism i Sibirien, och Kina kan tyst stödja sådana rörelser för att underminera rysk kontroll.
3. En kombination av båda – Kina kan stödja interna separatister samtidigt som de genomför en militär operation för att "återställa ordningen" i dessa nybildade "autonoma" regioner.

Så, blev Europa och NATO just dumpade av Amerika över en kinesisk bluff? Manövrerade Kina ut alla? Medan världen stirrar på Taiwan, har Peking satt scenen för något mycket mer ambitiöst? 

Endast tiden kommer att utvisa. Men en sak är säker – Ryssland borde vara oroligt. Och kanske, bara kanske, borde västvärlden fundera på vem den verkliga motståndaren i detta globala schackspel egentligen är.