Jag trodde först att det skulle vara en rå, öppen plats där man faktiskt kan säga vad man tycker. Du vet, hela grejen med “yttrandefrihet på riktigt” som de själva skryter med. Men det visade sig snabbt att det inte alls var så. Det kändes snarare som att kliva in i ett rum där varje ord du säger blir övervakat. Inte av staten – utan av moderatorer som verkar ha gått en kurs i auktoritärt kontrollbeteende.
Helt ärligt – jag har aldrig sett något liknande.
Flashback påstår alltså att det är en plats för fri diskussion. Det är ett av Sveriges största forum. Miljontals besökare varje vecka. Upp till 200 000 inlägg om dagen. Det började som ett punkfanzine men växte till en digital jätte. Deras slogan? Total yttrandefrihet. Inga filter. Inget censur.
Men här kommer det sjuka: det där gäller bara om du håller dig inom en väldigt smal gräns för vad moderatorerna verkar godkänna. De är snabba med att radera inlägg, stänga trådar eller kasta ut folk. Skriv något “fel” – eller bara något nytt – så får du varning, blir raderad eller avstängd snabbare än du hinner uppdatera sidan.
Och visst, de säger att hat, hot, olagligt innehåll och upphovsrättsbrott inte tillåts. Det är helt rimligt. Men det går mycket längre än så. Du kan knappt ifrågasätta någon utan att hela tråden spårar ur eller tas bort. Och att få ta bort sina egna inlägg eller sitt konto? Glöm det. Det får man inte. När något väl är postat så stannar det där. För alltid.
Så… den där “yttrandefriheten” är inte alls vad den utger sig för att vara.
Till en början trodde jag att det kanske bara var jag. Kanske var jag för känslig. Kanske hade jag otur. Men nej – andra har upplevt exakt samma sak.
Folk på Reddit skriver att det känns som att trådar censureras i realtid. Som om någon sitter där och rensar ut inlägg som inte passar in. En person skrev: “Det är inte möjligt för polisen att göra det här... men sajtägaren och deras moderatorer? De kan göra vad de vill.” Exakt så kändes det.
Forskare har också tittat på det här. En studie från 2023 visar att Flashbacks moderatorer har en märklig kombination av att säga att de inte lägger sig i, samtidigt som de kontrollerar allt. De säger att de inte censurerar – men förbjuder dig att ta bort dina egna inlägg. Så det är liksom... du får skriva vad du vill, men de bestämmer vad som får stanna kvar – och du får inte ångra dig.
Det som slog mig hårdast var insikten att Flashback inte handlar om diskussion. Det handlar om debatt för bråkets skull. Skriver du något som inte passar in, blir du antingen ignorerad, påhoppad eller raderad.
Jag läste igenom gamla trådar för att förstå stämningen. Det blev snabbt tydligt: Flashback lever på polariserade ämnen. En studie om hur forumet hanterade inlägg om Nordiska motståndsrörelsen (NMR) visade att det inte var diskussion – det var retorisk krigsföring. Folk var där för att vinna. Inte prata.
Samma sak med #MeToo. Det var inte samtal. Det var ett försök att riva hela feminismen i bitar och ersätta den med en alternativ sanning – byggd av Flashbackanvändarna själva.
Och då förstod jag: de vill inte att du bidrar. De vill att du håller med – eller försvinner.
Det är nästan chockerande att Flashback fortfarande existerar. Men det finns förklaringar:
Här är min upplevelse i korthet:
Jag brukar inte skriva sånt här om forum. Men något med Flashback gjorde mig så förbannad att jag var tvungen att säga det. Och när jag hittade andra som känner likadant? Då visste jag att det inte bara var jag.
Om du också har använt Flashback och känt dig övervakad, censurerad eller bara tystad – så är du inte ensam. Det där magkänslan du har? Den stämmer. Det är inte en plats för samtal. Det är en plats för kontroll, för image, för att hålla kvar vissa röster och tysta resten.
Och ändå finns det kvar. Lever vidare. Kallar sig “fritt”.
Jag är klar med det. Kanske du också borde vara det. Och kanske är det dags att någon bygger något bättre – där riktiga samtal får existera, och där yttrandefrihet faktiskt betyder något.
Tills dess behöver vi inte acceptera det här. Jag tänker inte göra det längre.