Västvärldens ledare älskar att prata om att försvara demokratin. De pratar om NATO, om enhet, om avskräckning. Men medan de pratar – agerar Ryssland. Tyst. Brutalt. Systematiskt.
Enligt en omfattande rapport från Associated Press för Ryssland redan ett dolt krig över hela Europa. Inte med stridsvagnar och missiler – inte än – utan med mordbränder, spionage, cyberattacker, sabotage och riktade mord. Det här är inga enstaka händelser eller konspirationsteorier. Det finns idag kartlagda bevis på över 59 bekräftade incidenter under de senaste åren, direkt kopplade till rysk underrättelsetjänst eller dess allierade – inklusive Belarus.
I Tyskland har spioner avslöjats planera attacker mot militära anläggningar och kartlägga politiska dissidenter. I Polen visade det sig att en storbrand i ett köpcentrum var anlagd av en person betald av rysk underrättelsetjänst. I Tyskland stoppades försök att skicka explosiva paket till ukrainska mål. Och i Baltikum har man varnat för att "vandrare" i skogarna i själva verket är ryska agenter. Det här är inte längre kalla krigets skrönor. Det är verkligheten – här och nu.
Och i Sverige? Hotbilden är lika verklig – och växande.
I januari 2024 drabbades flera svenska myndigheter, butiker och företag – inklusive SF Bio och Åhléns – av en ransomware-attack som misstänks ha utförts av en rysk hackergrupp. Angreppet störde stora delar av den digitala infrastrukturen.
I november samma år skadades två undervattenskablar i Östersjön – däribland BCS East-West Interlink mellan Sverige och Litauen. Flera EU-länder och NATO uttryckte misstankar om att det rörde sig om sabotage inom ramen för Rysslands hybridkrigföring.
Trots detta är reaktionerna från europeiska regeringar fortsatt lama. Sverige diskuterar fortfarande bensinskatt. Tyskland vacklar kring energiberoende. Frankrike drömmer om diplomati. Har vi verkligen lärt oss ingenting av 30-talets eftergivenhetspolitik?
Låt oss vara ärliga: Vladimir Putin testar inte bara Europas motståndsvilja – han underminerar det aktivt. Han attackerar vår infrastruktur, sprider skräck, och köper inflytande via korruption och propaganda. Målet är destabilisering. Och det fungerar.
Vad som är mest provocerande är att den vanliga medborgaren hålls ovetande – eller matas med urvattnade förklaringar. En brand här. En hackad sajt där. Men det här är inte isolerade tillfälligheter. Det är strategi. Det är krig – bara utan uniform.
Vi i Tillsammans för Sverige ställer den obekväma frågan: Hur många sabotage krävs innan vi slutar kalla dem "incidenter" och börjar kalla dem vad de faktiskt är – attacker?
Europa måste vakna. Illusionernas tid är förbi. Du kan inte blidka en björn medan den redan river i din dörr. Vi måste stärka vårt inre försvar, utvisa utländska agenter, fördubbla kontraspionaget och börja behandla cyber- och infrastrukturattacker som det de är – aggressioner.
Det handlar inte om krigshets. Det handlar om realism. Antingen försvarar vi våra nationer – eller så får vi betala priset senare.
Låt historien minnas vilka som faktiskt stod upp när det verkligen gällde.