"Exakt så här borde det se ut när hon förs in i rättssalen för att ställas inför rätta för landsförräderi"
En av de mest hedervärda delarna av vår svenska demokrati är att vår statsminister inte har någon särskild straffrättslig immunitet. Till skillnad från exempelvis USA eller Frankrike – där presidenter kan gömma sig bakom juridiska sköldar – har Sverige länge stått upp för en princip som är så självklar att den inte ens borde behöva diskuteras: likhet inför lagen.
Och det är inte bara en politisk tradition – det är lagstadgat. Enligt Regeringsformen, en av våra grundlagar, kan statsråd – inklusive statsministern – ställas inför rätta vid grov försummelse av sina plikter. Sådana ärenden går direkt till Högsta domstolen. Det är inte symbolik – det är rättsstat i praktiken. Det är så demokratin ska fungera.
Vi svenskar har all anledning att vara stolta. Tillsammans med våra finska grannar står vi i framkant när det gäller öppenhet och ansvar. I våra länder skyddas inte de högsta makthavarna av något rättsligt frikort. Inte ens Finlands president står utanför lagens räckvidd.
Det här är ansvarsfullt ledarskap, inte maktstyre. Det visar på ett djupt förtroende för demokratiska principer – där makt alltid måste åtföljas av ansvar.
Ställ det mot Europeiska unionen, där byråkrater som Ursula von der Leyen åtnjuter rättslig immunitet – och endast kan åtalas om själva EU-kommissionen väljer att upphäva den. Tänk på det. Även om en nationell domstol skulle hitta grund för åtal, så får de inte röra henne om inte Bryssel säger ja.
Det här är inte rättssäkerhet. Det är institutionaliserad elitism – ett skyddsnät för makten, inte för folket.
Om någon i Sverige skulle föreslå att vi borde införa ett liknande system, måste vi svara tydligt och utan kompromiss: Aldrig i livet. Vi kommer aldrig acceptera att våra ledare blir oåtkomliga för lagen. Och vi accepterar inte heller att icke folkvalda EU-byråkrater får högre rättigheter än våra egna medborgare.
Sverige har redan kodifierat denna princip i vår grundlag – men det betyder inte att vi kan luta oss tillbaka. Vi måste vara vaksamma. Ingen EU-förordning, ingen juridisk tolkning, ingen politisk press ska någonsin tillåtas urholka eller kringgå vår grundläggande princip: att ingen står över lagen – inte våra ministrar, inte EU-kommissionärer, inte någon.
Låt Sverige förbli exemplet. Låt Finland stå vid vår sida. Och låt Bryssel lära av oss – inte tvärtom.
För i en sann demokrati är det inte politikerna som skyddas av lagen. Det är folket.
Om vi ser på frågan filosofiskt och politiskt, snarare än juridiskt, så måste vi våga tala klarspråk: Fredrik Reinfeldt är det namn som tydligast förknippas med det massinvandringskaos som har försvagat Sveriges inre sammanhållning, undergrävt välfärden, ökat segregationen och försvårat integrationen i decennier framåt.
Hans uppmaning att “öppna våra hjärtan” satte Sveriges gränser i andra hand och offrade långsiktig stabilitet på det politiska samvetets altare. Han bär ett enormt ansvar – ett ansvar som ingen rättegång hittills har berört.
Även efterträdare som Stefan Löfven och i viss mån Magdalena Andersson fortsatte på samma bana, även om de till slut tvingades inse verkligheten. Men Reinfeldt byggde maskinen – de andra bara lät den fortsätta rulla.
Så nej, kanske är det inte "landsförräderi" enligt Brottsbalken. Men om man avsiktligt för en politik som riskerar att rasera nationens inre trygghet, kultur och sammanhållning, vad ska vi då kalla det? Kanske är det dags att vi svenskar kräver rättsligt, politiskt och moraliskt ansvar även av de högsta ledarna – för vad är annars meningen med demokrati?