Tillsammans för Sverige har ingen koppling till, och ger inget formellt stöd till, Japan First Party eller dess företrädare. Denna artikel syftar enbart till att belysa politiska idéer och internationella exempel som kan bidra till samhällsdebatten i Sverige. Alla jämförelser är av principiell och analytisk karaktär.
I Sverige och runtom i Europa får vi ofta höra att det är ”extremt” att stå upp för sitt land, försvara sin nationella identitet eller sätta sitt eget folk först. Men på andra sidan världen finns ett land som visar att det faktiskt går att säga ”nu räcker det” – utan att be om ursäkt. Det landet är Japan. Och en av dess mest högljudda rörelser är Japan First Party (Nippon Daiichi Tō) – ett parti som de flesta européer aldrig ens hört talas om.
Hos Tillsammans för Sverige tror vi på att försvara Sveriges suveränitet, kultur och framtid. Det innebär inte att vi vill kopiera andra länder – men det innebär att vi har allt att vinna på att se vad andra nationer gör för att skydda sig mot samma utveckling som vi nu ser här hemma.
Vilka är de?
Japan First Party grundades 2016 av Makoto Sakurai, en nationalistisk opinionsbildare som tidigare gjort sig känd för att kritisera utländskt inflytande i Japan – särskilt från koreanska och kinesiska grupper med starka kopplingar inom politik och utbildning.
Partiet har inga platser i det nationella parlamentet, men har väckt uppmärksamhet i japansk politik genom att lyfta frågor som många svenskar känner igen: en försvagad nationell identitet, ökat utländskt inflytande och en tyst kulturell nedmontering.
Vad står de för?
Några av deras mest centrala politiska krav är:
Låter det radikalt? I dagens medieklimat kanske det gör det. Men bakom rubrikerna finns åsikter som vanliga medborgare i Europa ofta delar – men sällan vågar uttrycka: att samhällsförändringar sker för snabbt, utan folkligt stöd, och ofta utan att gynna det egna landet.
Felaktigt stämplade av väst
Västerländska medier är snabba med att kalla rörelser som denna för rasistiska. Men låt oss vara tydliga: det handlar inte om ras – det handlar om suveränitet, kultur och medborgarskap. Japaner och koreaner tillhör samma etniska grupp. Vad Japan First Party i själva verket kritiserar är utländskt politiskt inflytande, lojalitetskonflikter, och att den nationella sammanhållningen urholkas – något som varje fungerande demokrati har rätt att värna om.
I väst har dessa begrepp suddats ut av ideologiska journalister och akademiker som inte längre ser skillnad mellan kärlek till sitt land och överlägsenhet över andra, eller mellan kulturellt självförsvar och fientlighet.
Varför känner européer inte till dem?
Till skillnad från europeiska populistpartier, som ofta får stor uppmärksamhet (positiv eller negativ), existerar Japan First Party i stort sett utanför den internationella mediebilden. Japansk politik domineras fortfarande av traditionella partier, och samhället i stort är fortsatt vaksamt mot både invandring och global ideologi.
Japan har ingen officiell mångkulturpolitik. Det finns inga krav på "skuldkänslor" för historien, inga påtvingade kvoter för ideologisk mångfald, och ingen massinvandring. Kort sagt: Japan gör det Sverige en gång gjorde – de styr för sitt eget folks bästa.
Varför detta är relevant för Sverige
Vi säger inte att Sverige ska kopiera Japans modell rakt av. Men vi anser att principen – att en nation har både rätt och skyldighet att sätta sitt eget folk i första rummet och bevara sin kultur – gäller även för Sverige.
Alltför länge har vårt land styrts av globalistisk ideologi, politisk korrekthet och rädsla för att tala klarspråk. Resultatet ser vi idag: otrygghet, splittring och unga svenskar som knappt känner igen sitt eget hemland.
Sverige behöver inte bli Japan – men vi måste återta vår suveränitet. Vi måste sluta be om ursäkt för att vi vill skydda det som är vårt. Ett land som inte försvarar sin kultur, sina gränser och sina värderingar kommer förr eller senare att upphöra att existera. Tillsammans för Sverige är övertygade om att det inte bara är möjligt att återupprätta stolthet, ordning och gemenskap – det är nödvändigt. För om inte vi sätter Sverige först, vem ska då göra det?