Visste du att du i dagens Sverige inte ens behöver vara åtalad för ett brott för att polisen ska kunna ta dina ägodelar? Det stämmer. Om du anses vara “för fattig” för att lagligt äga det du har – din bil, din klocka, till och med dina kläder – kan staten beslagta det. Ingen rättegång. Ingen dom. Bara misstanke.
I november 2024 införde den svenska regeringen en ny lag kallad självständigt förverkande. Den marknadsfördes som ett kraftfullt vapen mot den organiserade brottsligheten. Och även om avsikten kanske var god, så är verkligheten något helt annat – vidrig. Det som började som ett verktyg för att komma åt gängledare har snabbt blivit ett sätt för staten att rikta in sig på vem som helst som inte kan “bevisa” sin rikedom. Välkommen till ett land där det är ett brott att inte vara rik nog.
Enligt lagen kan polisen och åklagare beslagta bostäder, bilar, smycken, kontanter – till och med kläder – enbart för att du inte kan förklara hur du har råd. Inte för att egendomen är kopplad till något brott, utan för att din deklarerade inkomst inte “matchar” din livsstil. Det här är inte rättvisa – det är ekonomisk profilering.
Och ja – till och med minderåriga, barn under 15 år, omfattas av samma regler. Tanken är att förhindra att kriminella använder barn som “förvaringsplatser” för olaglig egendom. Men resultatet? Sverige har nu officiellt börjat kriminalisera tonåringar som råkar bära ett par Nike-skor de fått i present.
Förespråkarna hävdar att lagen hjälper till att slå sönder kriminella nätverk. I regioner som Öst och Västerbotten skryter polisen om beslag för miljontals kronor. Men framgång mäts inte bara i siffror. Den mäts i rättssäkerhet, rättvisa och grundläggande rättigheter – och inget av det garanteras under denna lag.
Ta fallet med mannen vars skyddsväst beslagtogs – trots att det inte fanns några bevis på brottslig verksamhet. Domstolen upphävde senare beslutet och konstaterade att föremålen i hans bil inte motiverade något förverkande. Men vad händer med dem som inte orkar eller inte har råd att kämpa? Hur många har redan förlorat sin egendom helt utan att ha gjort något fel?
Och här blir det ännu mer motbjudande.
Tänk dig att din mormor har gått bort och lämnat dig en guldkedja. Ett minne. Ett arv. Kanske har du burit den varje dag sedan begravningen. En dag blir du stoppad av polisen. De frågar hur du har råd med kedjan. Du svarar: “Det var en gåva från min mormor.” Men du har inget kvitto. Inget testamente i fickan. De beslagtar kedjan ändå. Varför? För att de har bestämt att du är för fattig för att äga något så fint.
Det där är inte lag och ordning. Det är maktmissbruk.
Bevisbördan är nu omvänd. Du är skyldig tills du bevisat motsatsen. Du tvingas leta fram familjefoton, arvshandlingar, kanske ett syskon som kan skriva ett intyg. Och även då kanske det inte räcker. Om du inte exakt kan visa hur du fick det – och hur personen som gav det till dig hade råd – då får polisen behålla det.
Och det slutar inte där. Om du har skulder och blir stoppad i en rutinkontroll kan Kronofogden beslagta dina ägodelar direkt på plats – så länge det finns ett beslut. En enkel trafikstopp kan bli till en spontan tvångsauktion på gatan.
Vad hände med Sverige? Med rättsstaten? När började staten behandla sina egna medborgare som misstänkta bara för att de är fattiga?
Och nu, låt oss vara tydliga med vilka som bär ansvar. Det här är inte en lag som drevs igenom av den tidigare rödgröna regeringen. Nej – denna katastrof föreslogs, skrevs och antogs av Tidöpartierna: Moderaterna, Kristdemokraterna, Liberalerna – med fullt stöd från Sverigedemokraterna.
Vi vill vara tydliga: vi är starkt kritiska till denna lag – och vi säger det trots att vi, om vi vore ett etablerat parti i riksdagen idag, troligen skulle ha ingått i just denna koalition. Deras värderingar överensstämmer i stort med våra. Men när en lag är orättvis är det vår plikt att stå emot den – oavsett vem som lägger fram den. Sanning och rättvisa tillhör alla, och bör aldrig begränsas av partilojalitet eller ideologisk vänskap. Har man integritet, så säger man ifrån – även till sina egna.
Det var statsminister Ulf Kristersson och justitieminister Gunnar Strömmer – båda Moderater – som lade fram Proposition 2023/24:144. Den antogs av riksdagen den 2 oktober 2024 och trädde i kraft den 8 november 2024. Dessa partier – som påstår sig värna rättsstatens principer – drev igenom en av de mest frihetsfientliga, rättsosäkra lagarna Sverige någonsin sett.
Varför?
För att de inte vet hur de ska lösa Sveriges växande kriminalitet. Så de får panik. De vill se starka ut. De vill visa att de “gör något.” Och vad gör de? De antar en lag som ser kraftfull ut men som i själva verket är ett frontalangrepp på individens frihet. Det här är politisk feghet förklädd till handlingskraft.
Ta det nyliga fallet på Arlanda flygplats, där en 45-årig man stoppades av gränspolisen när han körde en lyxbil värd cirka 600 000 kronor. Bilen var inte ens registrerad på honom. Han begick inget brott. Han var inte under utredning. Det fanns inget bevis för att han regelbundet använt bilen. Det enda som fanns? En låg deklarerad inkomst och ett gammalt brottsregister. Det räckte. Polisen beslagtog både bilen – och hans exklusiva klocka.
Vi förkastar detta. Det fanns inget bevis för att bilen köpts med olagliga pengar. Ett tidigare brott ska inte rättfärdiga att man behandlas som en brottsling igen – särskilt inte när man inte gjort något fel. Det här är diskriminering baserad på historia. Det är precis det här denna lag möjliggör. Och det är vidrigt.
Men det blir värre.
I ett annat fall lånade en kvinna ut sin bil till en vän som hade skulder. Polisen stoppade vännen – och beslagtog bilen. Trots att kvinnan var den lagliga ägaren. Hon kunde bevisa det. Hon hade inte gjort något fel. Ändå sålde staten bilen och använde pengarna till att betala väninnans skulder. Den här lagen straffar alltså inte bara misstänkta – utan även oskyldiga som råkat lita på fel person.
Och i Göteborg beslagtog polisen två bilar från personer som, enligt dem, hade “för låg inkomst” för att äga så fina fordon. Inget brott hade begåtts. Inga bevis. Bara en subjektiv åsikt: du ser för fattig ut för att äga detta. Så vi tar det.
Det här är ekonomisk förföljelse. Det är staten som avgör vem som ser “för fattig” ut för att få behålla sina saker. Det är moraliskt dömande förklätt till rättvisa.
Den här lagen är inte bara ett verktyg – det är ett vapen. Och vapen missbrukas. Den används redan mot människor som inte är gangstrar, utan vanliga medborgare. Fattiga. Otursamma. Oförberedda. Det här är inte hur man bekämpar brott – det är hur man förstör förtroendet för rättsstaten.
Den här lagen bör upphävas omedelbart. Inte utvärderas. Inte “justeras”. Rivas upp. Den är ett vidrigt maktmissbruk. Den bryter mot oskuldspresumtionen, straffar arbetarklassen och de svaga – och ger staten oinskränkt makt att ta människors egendom och värdighet.
Kalla det vad ni vill – men lagen osar av etnisk profilering. På ytan ser det ut som att människor inte bara kommer att bedömas efter inkomst, utan även efter etnicitet. Och låt oss vara tydliga – vi är konservativa. Vi tror på rättsstaten. Vi tror på starka gränser, ansvarsfull invandring och att kriminella ska hållas ansvariga. Men vi tror inte att någon ska dömas bara för att de inte ser etniskt svenska ut. Om en person följer lagen och inte begår brott ska de behandlas lika – oavsett bakgrund.
Med tanke på Sveriges sociala historia är det nästan oundvikligt att denna lag främst kommer drabba icke-etniska svenskar – särskilt de från invandrarbakgrund som redan utsätts för misstänksamhet och socioekonomiska svårigheter. Det är inte acceptabelt. För när en lag börjar rikta sig mot grupper som redan är utsatta, inte på grund av deras beteende utan på grund av hur de ser ut – då riskerar vi att skapa ett rättssystem med två nivåer. Ett för dem som “passar in” – och ett annat för alla andra. Det är inte rättvisa. Det är inte konservatism. Det är inte Sverige.
Vägen mot tyranni kantas inte av kängor och facklor – den kantas av lagar som denna. Lagar som låter rimliga, till och med nödvändiga – men som långsamt utplånar individens rättigheter i trygghetens namn.
Så fråga dig själv: om polisen kom för din egendom imorgon – skulle du kunna bevisa din oskuld?
Och viktigare – varför skulle du behöva det?