Det är något allvarligt fel inom svensk höger just nu. Istället för att stå stadigt i egna värderingar, forma egna idéer och visa riktning med ett tydligt svenskt konservativt ledarskap, så verkar många ha fastnat i att upprepa utländska floskler. Allt fler som kallar sig “konservativa” i Sverige beter sig som om stöd till Donald Trump vore ett lackmustest för att räknas som riktig höger.
Det är inte bara fel. Det är bekvämt, oinformerat – och farligt.
Låt oss vara tydliga: Donald Trump är inte en konservativ ideolog. Han är en politisk entreprenör som säljer ilska, bygger kaos och förpackar sitt ego i nationalismens språk. Under sin första mandatperiod testade han gränser. Under sin andra, raderar han dem. Att lansera sin egen kryptovaluta medan man sitter i Vita huset är inte ledarskap. Det är affärsverksamhet, mitt i ämbetet. Och ändå sitter svenska tyckare och applåderar honom, som om han vore någon att efterlikna.
Varför? För att det är lättare att kopiera än att tänka själv.
Man hade kanske väntat sig detta från opinionsbildare på sociala medier eller högljudda poddar. Men det riktigt allvarliga är att även delar av den etablerade svenska högern hakar på. De ser Trumps konfrontativa stil och kallar det “styrka”. De hör hans förolämpningar och tror det är mod. Men de ställer inga grundläggande frågor: Vad har det här egentligen lett till? Vem har det hjälpt? Och skulle vi ens acceptera samma beteende från en svensk statsminister?
Svaret är nej. Och det borde vara självklart.
Sverige har egna problem att lösa – skenande gängvåld, misslyckad integration, sjunkande tillit till myndigheter. Lösningarna på dessa problem finns inte i importerad populism eller i att göra politik till en teaterföreställning. Vi behöver kompetens, inte spektakel. En höger som värnar gränser, lag och tradition – utan att förlora moraliskt omdöme eller verklighetsförankring.
Istället får vi soundbites direktimporterade från Washington, tomma ord och konspirationsteorier presenterade som analys. Vi får opinionsbildare som på fullt allvar menar att om Trump närmar sig auktoritära regimer som Ryssland, Saudiarabien eller Qatar – ja, då borde vi göra samma sak. Aldrig ett ord om kvinnoförtryck, halshuggningar, eller hur dessa stater pumpar in miljarder i västerländska universitet för att sprida islamistisk ideologi.
Är vi verkligen så svältfödda på egna idéer?
Riktig konservatism kräver mer än slogans. Det kräver eftertanke, disciplin och ansvar inför nationen. Trump har gång på gång visat att det enda han sätter först – det är sig själv. Oavsett om han underminerar val, förnedrar sina allierade eller tjänar pengar på sin politiska position, är det alltid samma resultat: Trump först.
Det kanske funkar i USA, där politiken är ett ständigt drama. Men i Sverige? Här borde vi veta bättre. Vårt land förtjänar bättre än att styras av kopior. Vi behöver ett ledarskap förankrat i svensk verklighet – inte lånade attityder.
Och nej, kritiken mot Trump är inte någon vänsterkampanj. Det handlar om fakta. Han har ifrågasatt valresultat, hetsat till våld, talat om att fängsla politiska motståndare, och attackerat domstolar, militär och medier – varje gång de inte gått hans ärenden. Det här är inte överdrifter. Det är verklighet. Att svenska högerdebattörer rycker på axlarna åt det – för att han “åtminstone säger ifrån” – är inget annat än moraliskt haveri.
Vad är det vi säger oss stå för, om vi inte ens kan stå emot det där?
Om vi inte försvarar rättsstat, nationell värdighet och personligt ansvar – då är vi inte konservativa. Då är vi bara arga. Och ilska bygger inga länder. Det river dem.
Svensk höger måste sluta vara en skugga av någon annans rörelse. Vi måste återta vår egen ryggrad, vår egen kompass och våra egna ideal. Inte Trumpism. Inte amerikanskt rollspel. Utan svenska principer, svenska prioriteringar och svenskt ledarskap.
Vi är inte här för att hylla en utländsk president.
Vi är här för att försvara Sverige.
Och det kräver att vi börjar tänka själva igen.