Ny lag i Sverige: Att förolämpa en tjänsteman kan snart ge fängelse – är det här rimligt?

Föreställ dig att du i frustration säger något oförskämt till en polis – något dumt, något i stundens hetta. Från och med den 2 juli 2025 kan ett sådant utbrott inte bara vara olämpligt – det kan bli kriminellt.

Samma dag träder nämligen en ny bestämmelse i brottsbalken i kraft: ”förolämpning mot tjänsteman”. Kortfattat innebär det att om du uttalar dig nedsättande eller uppträder förnedrande mot en tjänsteman i tjänsten, riskerar du att dömas till böter eller fängelse i upp till sex månader.

Men det här är inte helt nytt. Det är snarare en återinförd variant av ett äldre brott som en gång hette missfirmelse mot tjänsteman, och som togs bort 1976. Nu gör det alltså comeback i uppdaterad form.

Vad säger lagen?

Lagtexten fastslår att den som angriper en tjänsteman i samband med myndighetsutövning – eller i syfte att tvinga fram, hindra eller hämnas en myndighetsåtgärd – genom att rikta beskyllningar, nedsättande uttalanden eller förnedrande beteende mot tjänstemannen, döms för förolämpning mot tjänsteman, om gärningen är ägnad att kränka tjänstemannens självkänsla eller värdighet.

Så vad betyder det i praktiken?

Det kan exempelvis handla om att en polis visiterar en person, och personen i affekt svarar med könsord, kränkande kommentarer eller sexuella anspelningar. I sådant fall kan det nu klassas som brott.

Eller låt oss säga att en person blir avvisad från en plats av en polis. Personen går därifrån, men vänder sig om och vräker ur sig förolämpningar samt gör obscena gester. Även detta kan omfattas av den nya bestämmelsen.

Men det är viktigt att förstå att inte alla uttalanden eller ageranden automatiskt är straffbara. Det måste röra sig om beskyllningar, nedsättande uttalanden eller förnedrande beteende. Dessutom krävs att handlingen typiskt sett skulle kunna kränka självkänslan eller värdigheten hos en person i tjänstemannens roll – även om tjänstemannen själv inte säger sig ha blivit kränkt.

Var går gränsen?

Här blir det mer nyanserat. Enligt förarbetena till lagen förväntas tjänstemän – särskilt poliser – tåla en viss nivå av affekt, särskilt i pressade situationer. Det är rimligt att människor reagerar starkt vid ett ingripande, och det är inte avsikten att straffa varje känsloutbrott eller dåligt valda ord i stundens hetta.

Lagen ska främst träffa allvarliga former av angrepp. Men det sägs också att mindre allvarliga uttalanden kan bli straffbara om de sker upprepade gånger över tid.

Till exempel:

• Om en polis har mörk hudfärg, och det yttras rasistiska kommentarer i samband med myndighetsutövning – då omfattas det.
• Om polisen är kvinna, och hon utsätts för könsord eller sexuella anspelningar – då omfattas det sannolikt också.

Det handlar alltså om uttalanden som träffar tjänstemannen på ett personligt plan och som bedöms som särskilt kränkande.

Och även om exemplen hittills fokuserat på poliser, så omfattar lagen alla typer av tjänstemän – väktare, ordningsvakter, räddningstjänst, sjukvårdspersonal, socialsekreterare, med flera. Riktar man förolämpningar mot dem i tjänsten riskerar man att begå brott.

Varför har man infört den här lagen?

Du kanske undrar: är inte detta redan olagligt idag? Vi har ju redan brottet förolämpning i svensk lag.

Det stämmer. Men den avgörande skillnaden är att förolämpning mot tjänsteman omfattas av allmänt åtal. Det betyder att åklagaren har skyldighet att åtala, om det finns tillräckliga bevis för brott. Vanlig förolämpning däremot kräver att den drabbade själv väcker åtal, och åklagaren får bara agera i undantagsfall.

Motivet bakom den nya lagen är enligt lagstiftaren det allt hårdare samhällsklimatet. Det har blivit vanligare att tjänstemän utsätts för verbala angrepp, hot och förolämpningar, och därför anser man att skyddet måste stärkas.

Men vi ställer frågan:

Bör tjänstemän ha starkare rättsligt skydd än vanliga medborgare?

De har redan statens befogenhet bakom sig – ska de också ha extra rättsligt skydd mot ord och känslomässiga utbrott?

Är det här ett nödvändigt steg för att återupprätta respekten för myndigheter – eller är det ett steg mot att kriminalisera kritik och frustration riktad mot statlig makt?

Är det här bara juridik, eller är det ett uttryck för en vänsterideologisk syn, där staten alltid ska stå över individen?

Vad tycker ni?

Som konservativa väljare och medborgare, stödjer ni idén om detta brott?

Eller anser ni att lagen ska gälla lika för alla, oavsett om man är tjänsteman eller privatperson?

Dela gärna med er i kommentarsfältet nedan.