Västvärlden sömngångar mot en katastrof — och Sverige har inte råd att följa efter.
Den amerikanska eftergiftspolitiken gentemot Vladimir Putin i Ukrainakriget har bekräftat vad som borde skrämma alla som fortfarande tror på frihet: Ryssland har hittat en spelbok för att besegra Väst. Och det är inte bara Ryssland. Kina, Nordkorea och Iran — de ser och lär.
Putin har testat sin teori i Ukraina, och istället för att krossa hans ambitioner har Väst överlämnat en blodig spelbok för seger. Varje västlig tvekan, varje amerikansk eftergift under de så kallade fredsförhandlingarna — allt detta har bara belönat Putins aggression. Varje svaghet som visats har skickat ett klart och tydligt budskap till världens autokrater: Demokratier är inte längre beredda att kämpa för sin överlevnad.
Detta är ingen olycka. Det är själva strategin.
Här är den brutala spelboken som Ryssland, Kina, Iran och Nordkorea nu förfinar:
Blodbadet är inte ett misstag. Krigsbrotten är inte en olycka. De är poängen — ett vapen för att förlama demokratier genom rädsla.
Och världen tittar och lär.
Vad händer om Kina beslutar att använda exakt samma spelbok för att ta Taiwan — hypotetiskt sett med en attack år 2027, till exempel?
Vad händer om Nordkorea, som ser fastlåsningen i Ukraina, tror att de kan slå Sydkorea genom att skapa ett blodbad så fruktansvärt att amerikanerna inte orkar ingripa?
Vad händer om Iran, som ser detta, bestämmer sig för att krossa USA-stödda allianser i Mellanöstern på samma sätt — genom långsamma, utnötande krig som urholkar stödet?
Och vad händer om de alla börjar samarbeta?
Ryssland, Kina, Iran och Nordkorea — sakta men säkert bygger de en ny, blodig axel, som i realtid lär sig hur man demonterar den fria världen genom att följa den ryska spelboken.
Tänk efter:
Om Kina går till angrepp mot Taiwan, tror vi verkligen inte att ryska specialister och vapen kommer att vara där?
Tror vi verkligen inte att nordkoreanska soldater kommer att assistera dem?
Tror vi verkligen att Väst — redan uttröttat, redan rädd — plötsligt kommer att finna modet att offra tiotusentals liv?
För detta är den bistra sanningen:
Frihetens fiender räknar med att vi inte kommer att göra det.
De satsar på att om kostnaden blir tillräckligt hög, kommer Väst att ge upp.
Och allt vi ser idag tyder på att de har rätt.Och vad är det amerikanska svaret?
Svaghet. Tvekan.
USA är idag inte redo — varken politiskt eller psykologiskt — för ett fullskaligt krig mot Ryssland.
Och inte heller är Europa.
Europa är varken militärt eller mentalt förberett på ett krig mot Ryssland eller mot en koalition Ryssland kan bilda.
Och våra fiender ser på och tar anteckningar.
Detta borde skrämma varje svensk.
För om Väst faller ihop i rädsla och eftergifter, kommer Sverige att stå ensamt.
Och vare sig vi vill eller inte, måste vi vara beredda att slåss.
Sverige har insett det växande hotet och tar viktiga steg för att återuppbygga sin militära styrka:
Detta är viktiga steg. De visar att Sverige förstår stormen som närmar sig.
Men är det tillräckligt?
Vi anser inte det.
Med tanke på fiendernas aggressivitet och den brutala effektiviteten i deras spelbok, måste Sverige gå längre. En större andel av BNP måste avsättas till försvaret än vad som för närvarande föreslås eller genomförs. Vi måste inte bara vara redo att möta dagens hot — vi måste förbereda oss på att möta morgondagens ännu större faror.
Det är därför Sverige inte bara måste återuppbygga och stärka sitt försvar — vi måste också utveckla ett eget kärnvapenavskräckande system.
De västeuropeiska nationerna och EU som helhet måste vakna upp till verkligheten: vi behöver ett effektivt och fungerande kärnvapenavskräckande försvar i Europa.
Våra nuvarande ledare i Sverige och i Väst måste äntligen se vad som är på väg.
De måste sluta spela politiska spel, sluta slösa dyrbar tid och börja investera pengarna på rätt platser.
Vi närmar oss en avgörande stund.
Frihetens fiender lär sig snabbt.
De använder denna spelbok effektivt, och vi ser resultatet i realtid på Ukrainas slagfält.
Det är därför Sverige måste förbereda sig — omedelbart och utan tvekan — att försvara sig själv, inte bara som en del av västliga allianser, utan på egen hand. Vi måste mentalt förbereda oss på att stå, slåss och överleva, även om ingen kommer för att hjälpa oss. Vi måste återigen omfamna tanken att frihet, självständighet och nationell överlevnad är värda att försvara.
Sverige måste vara redo att kämpa ensamt om det behövs, och tillsammans med allierade om möjligt.
Men vi kan inte längre lita på att någon annan kommer att rädda oss.
Tiden för önsketänkande är över.
Vargarna cirkulerar.
Och Väst blöder ihjäl av sin egen rädsla.
Sverige måste vakna — innan det är för sent.