Det finns platser i världen där själva jorden tycks andas — och Sverige är en av dem.
Vårt land formades inte bara av kungar eller tidens nyckfulla vindar, utan av naturens tålmodiga hand och folkets uthålliga vilja. I skogarnas tystnad, i de nordliga vindarnas kyla, i det mödosamma arbetet med att så och skörda — där smiddes Sveriges själ.
Det är en själ av stilla styrka, av orubblig pliktkänsla, av ärligt arbete.
Vi är inte ett folk som ropar efter titlar, ej heller jagar vi efter tidens flyktiga lockelser.
Den sanna svenska anden är som den uråldriga eken: den böjer sig när stormen rasar, men bryts inte. Den slår sina rötter djupare.
Långt före modern tid talade våra förfäder om sådant i Hávamál, den Höges Sång, där visdom gavs inte för smicker, utan för vägledning:
"Fä dör, fränder dör,
Själv dör du likaledes;
Men ett vet jag som aldrig dör:
Domen över död mans liv."
En folks verkliga rikedom räknas inte i guld, utan i heder.
En nations storhet mäts inte i dess storlek, utan i dess ande.
Vad är då Sveriges ande?Det är anden som arbetar inte bara för idag, utan för generationer ännu ofödda.
Det är kärleken till friheten, men också insikten om att frihet utan disciplin leder till förfall.
Det är att sätta sanningen högre än bekvämligheten, plikten framför lättjan, gemenskapen framför den egna vinningen.
Medan andra bygger riken av sand, söker vi bygga ett hem av sten:
Ett Sverige där den ärlige är fri,
Där familjen är grundstenen,
Där landet vördas,
Och där det förflutnas lärdomar hålls som ledstjärnor för framtiden.
Att vara svensk är inte blott en fråga om börd, utan om hjärta, ande och vilja — för alla som väljer att älska detta land, hedra dess vägar och bära dess uråldriga sanningar, oavsett var deras första steg togs.
Låt andra glömma vilka de är —
Vi skall minnas.
Låt andra byta sitt arv mot tidens nycker —
Vi skall stå fasta.
Låt andra håna de gamla dygderna —
Vi skall leva dem.
Att vara svensk — verkligen svensk — är att avlägga en uråldrig ed:
Att leva med heder,
Att arbeta med flit,
Att tala med sanning,
Och att försvara det som är gott och rätt med mod.
Detta är ingen dröm om erövring eller herravälde.
Det är något sällsyntare och mer beständigt:
En dröm om balans, om rättvisa, om gemensamt ansvar under den vida, eviga himlen.
Så förkunnar vi:
Sverige är inte bara ett land.
Sverige är ett levande arv — ett arv av värderingar, plikt och visdom — buren fram av varje generation till nästa.
Och vi är dess förvaltare.
Vi får inte vackla.
Vi får inte glömma.
Vi måste resa oss.
De gamla sångerna sjunger ännu bland våra skogar.
Den gamla visdomen viskar ännu under våra stenar.
Och om vi lyssnar — verkligen lyssnar — skall vi höra den kalla oss tillbaka till dem vi alltid var menade att vara.
Låt oss svara på den kallelsen.
Låt oss vara värdiga Sverige.