Varför beviljar USA flyktingstatus till vita sydafrikanska bönder, boer, år 2025?För att de bokstavligen flyr för sina liv.
I dagens Sydafrika är inte vita bönder bara offer för brottslighet – de är måltavlor. De jagas, torteras och i många fall mördas brutalt på sina egna gårdar. Det handlar om människor som föder hela landet, och ändå är de kraftigt överrepresenterade bland offren i dessa våldsamma attacker.
Och det slutar inte där.
Julius Malema, ledare för Economic Freedom Fighters (EFF) – landets tredje största parti – står öppet och skriker: "Döda boern, döda den vita bonden" under sina politiska möten. Publiken jublar. Malema försvarar det som kulturellt uttryck. Och chockerande nog har sydafrikanska domstolar gett honom rätt – enligt dem är detta inte hatbrott, utan "politisk tradition".
Tänk efter: att ropa på folkmord mot en etnisk grupp betraktas nu som "kultur". Hade någon västerländsk politiker yttrat något liknande mot en minoritet hade det blivit fängelse, avsked och offentlig fördömelse. Men i Sydafrika hyllas det.
Samtidigt driver regeringen på för att konfiskera vitas jordbruk utan ersättning. De kallar det "markreform". Men låt oss vara ärliga – det är rasistiskt motiverad stöld. Det handlar inte om rättvisa, det handlar om politisk hämnd, sanktionerad av staten.
Och medierna? De är tysta. Eller ännu värre – medskyldiga. De viftar bort rapporter om attacker på vita jordbrukare som "konspirationsteorier", eftersom offren inte passar in i deras berättelse. De är vita – alltså räknas de inte. Men här kommer den obekväma frågan:
Om det inte handlar om ras, varför är offren då nästan uteslutande vita? Varför sjungs det sånger om att döda vita bönder?
Det här är inget krig. Det är inga naturkatastrofer de flyr ifrån. De flyr ett samhälle där hat mot dem har blivit normaliserat. De är flyktingar från ett land där statligt sanktionerat rasistiskt hat har blivit accepterad praxis.
Och äntligen lyssnar någon.
År 2025 beviljade Trump-administrationen officiellt flyktingstatus till vita sydafrikanska afrikander, med hänvisning till att de är offer för rasförföljelse – i fredstid. Och om du brukar läsa vår blogg vet du att vi har blandade känslor för Donald Trump. Men även en trasig klocka visar rätt tid två gånger om dagen – och i det här fallet hade han helt rätt.
USA gjorde det rätta. Men vad gör Sverige?
Vi säger att vi står upp för rättvisa, för förföljda, för flyktingar som flyr för sina liv. Så vi ställer frågan:
Borde Sverige också erbjuda asyl åt dessa vita sydafrikanska bönder, som uppenbarligen flyr från rasistiskt våld?
Eller är vi också för fega för att tala klarspråk – eftersom offren har "fel" hudfärg för att passa in i den globalistiska berättelsen?
Och låt oss inte glömma en sista sak: dessa flyktingar är familjer – kvinnor, barn, hårt arbetande män. Inte horder av unga män i militär ålder som strömmar in i Europa utan identitetshandlingar och med tvivelaktiga avsikter. Det här är människor som delar våra värderingar, vår arbetsmoral och som bara vill ha trygghet för sina barn. Tänk på det. Vilka skulle du föredra?