I över 30 år har EU-länderna böjt sig baklänges för att skydda det islamiska hijab, niqab, burka – kalla det vad du vill. Varför? Svaret är lika politiskt som det är fegt.
Först gömmer de sig bakom mänskliga rättigheter. Den Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna och EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna garanterar "religionsfrihet", och domstolar som Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna har gång på gång försvarat religiösa klädesplagg. Så de säger att deras händer är bundna – att ett förbud mot islamiska huvuddukar skulle bryta mot internationell lag.
För det andra finns rädslan. Politiker darrar inför tanken på massprotester, upplopp och ökad radikalisering om de vågar röra hijaben. De vet att ett felsteg kan tända gnistan i redan spända städer.
För det tredje har vi multikulturalismens ruttnande lik. Trots att ledare som Merkel, Cameron och Sarkozy har erkänt att multikulturalismen har misslyckats, fortsätter dess stank att förgifta deras tänkande. Den gamla dogmen om att vi måste "respektera alla kulturer lika mycket" klamrar de sig fast vid – även när den drar Europa mot avgrunden.
För det fjärde handlar det om politisk korrekthet. Ingen politiker idag vill bli stämplad som islamofob, rasist eller högerextremist. Så de tiger, låtsas att tolerans bara går åt ett håll och hoppas att problemet försvinner. Det gör det inte.
Slutligen handlar det om röster. De muslimska befolkningarna växer, och i många urbana områden kan deras röster avgöra val. Ingen makthungrig politiker vågar stöta sig med dem genom att förbjuda islamiska symboler, oavsett hur mycket de krockar med europeiska värderingar.
Och vi ska inte glömma själva EU-maskinen, som trycker ner "mångfald och inkludering" i halsen på oss. Bryssel hotar, NGO:er gnäller, rättsprocesser hopar sig – allt i den heliga toleransens namn. Men tolerans för vem, egentligen?
Nu måste vi ställa den verkliga frågan:
Varför ska vi tillåta islamiska huvuddukar i Europa när icke-muslimska kvinnor inte ens kan bära vanliga västerländska kläder i muslimska länder?
Du kan inte gå fritt i Teheran eller Riyadh utan att täcka håret. Du kan inte bära kortärmat i stora delar av den muslimska världen utan trakasserier eller värre. Ingen klädfrihet. Ingen tolerans. Inga val.
Så varför förväntas vi tolerera deras seder när de spottar på våra?
Varför ska vi respektera deras symboler här när de inte respekterar våra där?
Varför ska vi vara de vuxna i rummet? Varför ska vi vara de som böjer oss?
Varför ska vi acceptera deras världspraxis när de inte accepterar våra?
Nej – respekt är en ömsesidig gata. Tills muslimska länder visar verklig ömsesidighet – tills icke-muslimska kvinnor kan gå fritt i islamiska länder utan att tvingas underkasta sig islamiska klädkoder – borde vi ha full rätt att förbjuda hijab, niqab, burka och alla andra symboler för deras ideologiska dominans.
Vi är dem ingenting skyldiga.
Ingen tolerans. Ingen förståelse. Ingen underkastelse.