Bakgrund
I vår reform för att ta bort räntepåslag på statliga skulder föreslår vi att endast svenska medborgare och EU-medborgare som är lagligen bosatta i Sverige omfattas av lättnaden. Denna analys förklarar varför denna avgränsning är juridiskt möjlig, sakligt motiverad och förenlig med både svensk grundlag, diskrimineringslagstiftning och EU-rätt.
1. Offentlig makt utgår från medborgaren
Enligt Regeringsformen (1 kap. 1 §) vilar den offentliga makten på svenska folkets vilja. Den sociala och rättsliga relationen mellan staten och dess medborgare är unik. Staten har särskilda skyldigheter gentemot dem som är del av det demokratiska kontraktet – det vill säga svenska medborgare och, i en EU-rättslig kontext, EU-medborgare som är lagligen bosatta här.
2. Det är tillåtet att behandla medborgare annorlunda i lagen
Regeringsformen 2 kap. 22 § tillåter begränsningar av rättigheter om dessa är godtagbara i ett demokratiskt samhälle och syftar till ett legitimt ändamål. Att ge ekonomiskt skydd för skuldtyngda individer som har varaktig och rättslig förankring i Sverige är ett sådant ändamål. Att prioritera dessa grupper är alltså inte bara lagligt – det är i linje med svensk konstitutionell tradition.
3. Inte diskriminering – utan saklig differentiering
Enligt Diskrimineringslagen (2008:567) är det förbjudet att missgynna någon på grund av bl.a. etnicitet eller nationellt ursprung. Men rättspraxis och förarbeten (prop. 2007/08:95 s. 115–117) gör klart att skillnader i behandling får förekomma om de har objektiva och godtagbara skäl.
I detta fall handlar det inte om ursprung – utan om rättslig status och samhällelig anknytning. Den som har bott och verkat i Sverige under längre tid har inte bara rättigheter, utan även ett berättigat anspråk på en mer human relation till staten vid skuldhantering.
4. EU-rätten tillåter att man särskiljer
EU-medborgare har enligt artikel 18 i EUF-fördraget rätt till likabehandling om de är lagligen bosatta i ett annat medlemsland. Genom att vår reform inkluderar EU-medborgare med uppehållsrätt i Sverige, följer vi denna princip.
EU-rätten tillåter däremot att länder inte omfattar tredjelandsmedborgare eller tillfälliga besökare i nationella förmåns- eller lindringssystem. EU-domstolen har i flera mål (ex. C-158/07 Förster) bekräftat att medlemsländer har rätt att koppla stödåtgärder till bosättning, anknytning och uppehållstid.
5. Proportionalitetsprincipen uppfylls
All lagstiftning måste enligt svensk och europeisk rätt följa proportionalitetsprincipen:
Att rikta reformen mot de med längst och djupast relation till Sverige är både rimligt och effektivt. Det handlar inte om skuldavskrivning, utan om att göra återbetalningen rimlig och möjlig – särskilt för dem som redan bidragit till samhället.
6. Varför inte alla?Att inkludera alla människor i Sverige oavsett status skulle:
Därför är det juridiskt försvarbart – och politiskt ansvarsfullt – att reformen begränsas till svenska medborgare och lagligen bosatta EU-medborgare.
7. Slutsats
Begränsningen är:
8. Rekommendation
Reformens nuvarande avgränsning bör bibehållas. I framtiden kan det övervägas att öppna för andra grupper med långvarig och dokumenterad närvaro i Sverige, men det bör ske genom särskild prövning och aldrig på bekostnad av medborgarskapets särskilda vikt i det svenska välfärdskontraktet.
I referens till denna policy här.