Politisk Inramning: Fiktionen om Begränsning är Ett Hot mot Nationens Överlevnad
Västvärldens regeringar begränsas inte av lagen, de begränsas av rädsla. Varje gång frågan om islam, moskéer eller Koranen tas upp upprepas samma manus:
“Vi kan inte, vår grundlag förbjuder det.”
“Vi kan inte, vi är bundna av internationella avtal.”
“Vi kan inte, det skulle orsaka oroligheter.”
Men detta är inte sanningar. Det är politiska ursäkter.
Lagar skrivs av människor. Avtal förhandlas av regeringar. Grundlagar ändras i varje seriös demokrati. Det verkliga hindret är inte juridiskt utan politiskt och moraliskt feghet.
Istället för att agera till försvar för sina egna medborgare fungerar många ledare idag som förvaltare av en sönderfallande ordning. De prioriterar utländskt godkännande framför inre trygghet. De fruktar reaktionen från Bryssel eller Washington mer än frustrationen bland det egna folket. De talar om tolerans samtidigt som intoleranta ideologier tillåts växa fritt i deras egna städer.
En regering med mod skulle slå fast att nationell säkerhet, kulturell identitet och allmän ordning går före hänsyn till importerade ideologier. Den skulle inte behandla teokratiska doktriner som något heligt. Den skulle säga klart och utan ursäkter: våra lagar står över era skrifter.
Denna policy handlar inte om att attackera individer. Den handlar om att konfrontera den centrala texten i en trosuppfattning som kräver juridisk dominans, social segregation och underkastelse från alla som avvisar den. Ett samhälle som tolererar allt – även ideologier som öppet vill förändra eller förstöra det – är inte dygdigt. Det är självdestruktivt.
Låt oss vara tydliga. Om anhängare av Koranen motsätter sig att svensk lag står över islamisk doktrin står det dem fritt att leva i länder där Koranen är lag. De tvingas inte stanna här, och Sverige har ingen skyldighet att anpassa sin rättsordning efter deras teologi.
Muslimska majoritetsländer kompromissar inte med sina lagar för att behaga kristna eller judar. Ändå förväntas västerländska demokratier gång på gång ge efter i toleransens namn. Denna ensidiga eftergivenhet måste upphöra.
Tiden för rädslobaserad politik är förbi. Nationell överlevnad kräver politisk vilja. Denna policy representerar just det – viljan att försvara Sverige, dess lagar, dess folk och dess framtid, utan ursäkt.
Enminutssammanfattning
Sverige förbjuder redan spridning av ideologier som uppmanar till hat, religiös överhöghet eller politiskt våld. Koranen – när den läses utan bortförklaringar – förespråkar öppet våld, religiös apartheid och juridiskt förtryck av icke-muslimer och kvinnor. Den sprider antisemitism, förespråkar evigt krig mot icke-troende och institutionaliserad ojämlikhet. Vi föreslår att Koranen omklassificeras som en totalitär, politisk-ideologisk skrift och förbjuds enligt svensk lag om hets mot folkgrupp. Annoterade akademiska utgåvor kan tillåtas, men den okritiska spridningen och bruket av Koranen i offentligheten måste upphöra.
1. Juridisk grund och syfte
Denna policy föreslår ett nationellt förbud mot innehav, offentlig spridning, import och ideologisk användning av Koranen i sin oredigerade form och på alla språk, baserat på följande rättsgrunder:
Syftet är att frånta Koranen dess särställning som religiös skrift och behandla den som vad den i praktiken är: en politisk och juridisk manual för hat, segregation och dominans.
2. Koranens innehåll: Hatpropaganda och ideologisk uppvigling
Koranen är inte en privat bönbok. Det är ett totalitärt manifest för ett rättssystem, en statsideologi och en samhällsmodell, byggd på muslimsk överhöghet och evig konflikt med oliktänkande.
Exempel på verser:
Dessa verser är inte symboliska. De tolkas och lärs ut som eviga, bindande instruktioner – i moskéer, skolor och politiska organisationer. De främjar:
Ingen annan världsreligion använder idag sina texter som direkt grund för lagstiftning på detta sätt. När Koranens ideologi omsätts i praktiken blir resultatet inte hypotetiskt – det blir ISIS, Talibanerna och al-Qaida: regimer där Koranen är både lagbok och maktmedel.
3. Precedensfallet Mein Kampf: Innehållet avgör legitimiteten
Tyskland förbjöd Mein Kampf mellan 1945 och 2015, eftersom boken förespråkar folkmord, rasöverhöghet och totalitär maktutövning. Förbudet gällde inte författaren – utan textens budskap.
Koranen följer samma struktur:
Om Tyskland kunde förbjuda Mein Kampf i 70 år och endast tillåta annoterade akademiska utgåvor, då kan Sverige – med rätta – göra detsamma med Koranen. Att undanta Koranen är att ge våldsideologi immunitet förklädd till tro.
4. Policypunkter
5. Skydd av Sveriges demokratiska integritet
Detta handlar inte om att attackera muslimer. Det handlar om att frånta en farlig text dess juridiska immunitet. Sverige har skyldighet att försvara demokratin mot ideologier som främjar hat och överhöghet.
Religiös övertygelse får inte stå över lagen. Sverige är inte skyldigt att tolerera en ideologi bara för att den använder religiöst språk.
6. Svar på förväntade invändningar
Men vad sägs om Bibeln?
Bibeln används inte som juridisk källa i moderna demokratier. Koranen gör det. Nya testamentet lär ut icke-våld och förlåtelse. Koranen lär ut krig, tvång och dominans. De är inte likvärdiga.
Är detta islamofobiskt?
Nej. Det är textbaserad lagkritik. Vi attackerar inte en grupp – vi granskar ett dokument. Hatbudskap är olagliga oavsett vem som yttrar dem eller i vilket namn de yttras.
Kommer detta inte leda till reaktioner?
Rädslan för reaktioner har redan paralyserat västvärlden. Demokratier kan inte styras genom hot. Mod krävs för att försvara frihet mot ideologier som vill avskaffa den.
7. Slutsats
Om vi menar allvar med jämlikhet inför lagen, måste alla ideologier granskas på samma sätt. Koranen är idag ett verk som uppmanar till hat, dominans och förtryck. Den har ingen rätt att åtnjuta skydd i ett demokratiskt samhälle.
Precis som Tyskland en gång förbjöd Mein Kampf för att skydda sin befolkning, måste Sverige nu ha modet att göra detsamma med Koranen.
Ingen bok står över lagen.