Det är något djupt fel med Ben Meiselas. Man märker det direkt. Så fort han dyker upp i ett videoklipp och vrider om någon händelse till ännu ett utbrott om hur alla som inte är vänster är onda eller ett hot mot demokratin. Det här är inte politisk analys. Det är besatthet. Och ärligt talat det är sjukt.
Han är frontfiguren för MeidasTouch, ett nätverk som pumpar ut vänsterextrem propaganda dygnet runt. Det handlar inte om insikter eller politiska argument. Det är ren, obalanserad hatretorik paketerad i flashiga rubriker och självgod advokatattityd.
Ben analyserar inte nyheter – han förvrider dem.
Varje video han släpper är en ny variant på:
Det spelar ingen roll vad som händer i klippet någon kan säga att himlen är blå, och Ben kommer ändå anklaga dem för att sprida fascistisk desinformation. Det finns ingen vilja att förstå. Inga nyanser. Bara förhandsbestämda berättelser där han är den moraliska hjälten och alla andra är skurkar.
Till och med en trasig klocka visar rätt tid två gånger om dagen. Men inte i Bens värld.
Där har ingen utanför hans lilla bubbla någonsin rätt. Aldrig.
Det här är inte journalistik. Det är inte politik. Det är psykologisk obalans.
Ben sitter inte bara fast i sin egen ekokammare han släpar med sig miljoner andra in i den. Hans videor drar in miljontals visningar på YouTube. Hans podcast ”Legal AF” ligger ständigt i toppen av listorna.
Men det är inte för att innehållet är smart. Det är för att det är känslomässig knark för politiskt besatta människor.
Han matar sin publik med:
Och det värsta? Följarskaran älskar det. Som en sekt, jublar de varje gång Ben hittar en ny person att kalla fascist, galning eller förrädare. De vill inte ha sanningen de vill ha vedergällning.
Ben förvränger inte bara verkligheten – han ersätter den.
Demokratiska partiets narrativ behandlas som om de kom direkt från himlen. En politiker kan snubbla sig igenom ett pinsamt tal eller ljuga rakt ut och Ben kommer ändå kalla det ”ledarskap med empati”.
Men om någon annan ens andas något kritiskt? DÅ blir det rubriker. DÅ är det ”hot mot demokratin”.
Ingen balans. Ingen rättvisa. Ingen hederlighet.
Det är så här samtalsklimatet blivit förstört. För att människor som Ben Meiselas belönas för att vara fanatiker, inte tänkare.
Ben Meiselas är inte bara en dålig kommentator. Han är mentalt låst i ett permanent alarmtillstånd oförmögen att hantera att andra människor har olika världsbild än han själv. Han måste ha fiender. Han måste ha ilska. Och han måste framstå som den lugna, kloka rösten i stormen.
Men det är han inte. Han är en propagandafigur med tydliga psykologiska problem, som projicerar sitt eget hat på omvärlden via sociala medier.
Det här är inte oskyldigt.
Det är ideologiskt gift – som dagligen förgiftar miljontals människor.
Så vi tittar på honom utifrån. Skakar på huvudet.
Inte för att vi är lojala mot någon figur. Inte för att vi är partiska.
Utan för att det vi ser är fullständigt sjukt.
Och någon måste våga säga det.